Storm tröttnade på musik

Nu drömmer han om ett helt nytt program som ska mäkla fred mellan humanister och naturvetare.
Han är förnuftets medlande röst i "Spanarna", domare i "På minuten" och en av dem som får Christer Fuglesang, Lena Olin och Ulf Lundell att agera bakgrundsröster till sommarens sejourer i hängmattan.
Ingvar Storm är nöjd med årets kull sommarpratare.
- Lena Olin och Ulf Lundell är väl inte så dåliga namn? Krävs det världsberömmelse för att vara en bomb? I så fall har vi nog redan haft de flesta. Ingmar Bergman var ett sådant namn, men efter honom finns inte så många andra Ingmar Bergman att plocka med.

Ingvar Storm föddes i Sigtuna 1951 och växte upp utan bestämd riktning i livet.
- Jag tyckte det var kul med natur, särskilt fåglar, men kultur var också roligt. Jag gillade att teckna och göra saker med händerna. Vad blir man då? Skogvaktare? Jag bestämde mig för att bara läsa det som var roligt: Konsthistoria, pedagogik och filmkunskap. Rent yrkesmässigt är det en svår kombination.
Vid den tiden, i 1970-talets början, bodde Ingvar Storm på Gärdet i Stockholm, granne med två prestigefyllda utbildningar: Konstfack och Dramatiska institutets radiolinje. Han kom in på båda och var tvungen att välja.
- Det var svårt. Men jag var radiointresserad och använde radion som klocka, jag kunde tablån utantill. Dessutom var DI två år och Konstfack fem och med mina studieskulder hade jag bara råd med den korta.

Ingvar Storm gick ut 1976 och frilansade i några år innan han, tillsammans med Niklas Levy, drog igång en institution inom svensk nöjesradio: "Metropol". Året var 1982.
- Vi höll på med det i tio år, mitt 80-tal präglades av pop-rock-underhållningssvängen. Vi turnerade mycket och sände programmet inför publik. Det var jättekul men tio år var lagom.
- Jag och Niklas umgås inte dagligen nu, men han är fortfarande en person som jag sätter stort värde på. Vi hade ett bra 50/50-samarbete, han var bättre på musiken och jag på talavsnitten. Och efter "Metropol", med de enorma mängderna musik, kände jag att jag verkligen ville ägna mig åt tal. Då var "Spanarna" och "På minuten" perfekt.

Båda programmen som leds av Ingvar Storm präglas av ordekvilibristik och debattlust. Och det här är en av hans käpphästar - vikten av att bryta åsikter. För Storm är likriktning ingenting.
- Jag förstår inte faran i att folk tycker olika. Hundra personer som tycker samma sak är utbytbara mot en enda person medan tre människor med olika åsikter är jättekul. Jag kan känna trötthet över att den svenska kultursfären är så liten. Alla känner varandra, alla vill tillhöra en vinnande grupp, så åsikterna kokas ner till två eller tre och det är alltid en ängslig, politiskt korrekt grupp som dominerar.
- Jag skulle gärna se att kultur- och samhällsdebatten i media hade större bredd. Det finns sfärer som aldrig kommer till tals för att de "har fel". Kyrkan är ett exempel, liksom vissa borgerliga grupperingar. Och vänstern i andra sammanhang.
På Ingvar Storms egen arbetsplats, Radiohuset i Stockholm, har det inte varit brist på åsiktsbrytning den senaste tiden. Ett halvår av ilskna debatter om nedskärningar och framför allt P 1:s programutbud kulminerade i mitten av maj med att vd:n Peter Örn avgick.

Ingvar Storm konstaterar med ett lurigt leende att det varit "viss dramatik" på SR.
- Men det är ett kul företag, på väg mot något som man inte vet vad det blir. Vad gäller P 1-debatten känns det som att den fokuserat på enskilda program snarare än på public service-begreppet i stort.
- Om det är något jag är orolig för är det att public service ska snävas in till "allt som de kommersiella kanalerna inte gör". Då blir det trist radio med fokus bara på bildad medelklass. Eftersom public service finansieras av alla har alla också rätt att kräva sin del av utbudet.
Nu drömmer Ingvar Storm om att få göra ett program - i radio eller tv - som förenar två fejdande storheter: humaniora och naturvetenskap.
- De två aktar sig noga för varandra vilket är förfärligt dumt. Det bottnar i en urgammal konflikt där kulturmänniskor gör allt för att markera sin okunskap om naturen och naturvetarna ser humanisterna som rödvinspimplande pladderskallar.
- Men det finns så många förbindelselänkar dem emellan. Kulturen ägnar sig åt varat, existensen: Vad är livet, vad kan vi förvänta oss av det? De frågorna kan biologin delvis svara på eftersom vi är biologiska varelser.
Hur skulle ett sådant program kunna se ut?
- Jag tror väldigt mycket på samtalet. Samtalet mellan människor som representerar olika sfärer och som är roade av att lyssna och bolla vidare, lite som "Spanarna". Det begåvade och lustfyllda samtalet.

Storm tröttnade på musik

Ingvar Storm är mannen som leder två av Sveriges Radios största prestigeprogram - "Spanarna" och "På minuten" och producerar ett tredje - "Sommar".