Stereotypt om ung aktivist
Men Elin sätter djurens bästa framför sitt eget, i sann altruistisk anda. Hon nöjer sig inte med att dela ut flygblad och prata på torg, hon vill gå ännu längre. Detta leder till komplikationer. Elin stöter på sina medelklassföräldrars "vad skall alla säga"-attityd, vuxnas ovilja till kontroversiella sätt att visa sin åsikt på, polisens förföljelse och förödmjukelse och medias sätt att måla ut alla veganer som terrorister. När de i en intervju klipper och låter henne säga saker som hon aldrig har sagt och säger till henne att de inte vill höra på hennes "propaganda" utan vill ha något som säljer.
Men är det så enkelt? Jag tror inte att Karin är rätt person att prata om all media, även om de stora verkar tycka att Michael Jacksons näsa är en större nyhet än folk som offrar sitt liv för andra, eller (gud förbjude) gör rätt när de förstör för andra.
Folks ovilja att förstå och Säpos förföljelse eldar bara upp Elin ännu mer. Vilket gör att hon planerar det stora draget. Att bränna ner lastbilar!
Det beslutet ger Elin en resa som heter duga. På många sätt. Men envis som hon är så bestämmer hon sig för att resa sig igen och boken slutar (så klart) lyckligt.
Jag tycker det är synd att djurrättsaktivister alltid skall målas ut på samma sätt. Unga, med hennafärgat hår och politiska märken överallt. Kan ingen skriva en bok med en yuppie eller en byråkrat eller varför inte riksdagsman (-kvinna) som bränner ner lastbilar? Är det för mycket begärt?
Men jag gillar skildringen av media och de vuxnas feghet. Hur till exempel lokaltidningen helt ignorerar det som sker. Men som sagt, det är lite generaliserande. Karin Holmlund (och Elin) fördömer medias vinklingar och förutfattade meningar, men frågan är om det inte är Karin som har förutfattade meningar. Har hon någonsin jobbat på tidning? Att Elins föräldrar bryr sig mer om vad folk skall säga än hur deras dotter mår, behöver jag ens kommentera det? Eller för att utrycka det som Elin själv gör:
Dikt till djurrättsaktivisten
Informera, säger människor.
Sedan håller de för öronen.
Värna yttrandefriheten och demokratin, säger media och gömmer saxen bakom ryggen.
Använd ord säger de.
Jag använder ord.
Klipp, klipp och det blir tyst.
Så jobbar vi med nyheter