Starkt vittne om den bruna terrorn

När andra världskrigets kanoner tystnade och koncentrationslägrens portar öppnades började nazismens offer berätta sina fasansfulla historier. Det var berättelser fyllda av ångest och smärtsamma minnen från människor med dåligt samvete för att de överlevt Förintelsen! Det var berättelser om brun terror och bottenlös ondska.
I dag är det offrens barn som fortsätter att berätta. De berättar om föräldrar som aldrig kunnat frigöra sig från de svåra, skräckfyllda åren under 1930- och 40-talen i Europa. Semmy Stahlhammer är ett av dessa barn.
Han är född 1954 i Eskilstuna. I dag är han framgångsrik klassisk musiker, violinist. Kodnamn Frisör är hans första bok. Semmy låter fadern berätta sin historia, från vaggan i polska Krasnik till dagens trygga ålderdom i Stockholm. Semmy förstod tidigt att hans föräldrar, Sonja och Mischa, hade erfarenheter som hans kamraters föräldrar inte delade.

Det är 68 år sedan Hitlers arméer invaderade Mischa Stahlhammers hemland. Han var en ung judisk pojke vars liv förändrades i grunden. Inget blev sig mera likt sedan nazisterna dränkt hans fosterjord i blod. När kriget var slut hade han skaffat sig erfarenheter som ingen människa borde behöva bära med sig genom livet.
Mischa Stahlhammer berättar om de första lyckliga åren i en musikalisk judisk familj. Hur livet sedan gradvis förändrats under nazismens framfart. Han berättar om livet i lägren, om flykten och striderna tillsammans med de polska kommunistiska partisanerna.

Inte ens bland dem kunde en ung judisk man känna sig trygg. De polska fanatikernas hat mot judar var lika starkt som nazisternas. Det var till och med starkare än omsorgen om de egna styrkorna, berättar han. Hatet fortsatte även när Europa äntligen fick fred. Redan första året efter krigsslutet inträffade de första pogromerna i Polen. Bara ett år efter att världen fått veta att sex miljoner judar, varav tre av dem från Polen, hade försvunnit i nazisternas utrotningsläger.
Semmy har skrivit boken för att försöka förstå den onda tiden - försöka förstå varför hans pappa alltid arbetade och att hans ungdom alltid förföljde honom i hans svarta drömmar. Förhoppningsvis har han blivit lite klokare. Det är både han och hans pappa värda. Men den fasansfulla tiden är svårbegriplig för oss som har haft lyckan att leva i fred och frihet.