Stark debut

Tecknen runt huset är en bok full av korta berättelser som utspelar sig i vardagliga och påtagliga svenska miljöer. Men det finns inget vardagligt över det som händer människorna i Martin Engbergs berättelser. Här förs läsaren in i en värld där det verkliga ställs upp-och-ner och det vi räknar som sanningar slås i kras. Novellerna andas absurditet, övernaturlighet och man får en känsla av tilltagande galenskap.
Om författaren vill kommentera tillståndet i dagens samhälle eller bara reda ut sina egna tankar tror jag att jag avstår från att analysera. Jag tycker att det stora behållningen med den här boken är känslan som texterna förmedlar. Utan att någonsin säga saker rakt ut och utan antydan till förklaringar av händelser och miljöer lyckas Martin Engberg skapa en tankevärld där man inte kan sluta läsa och försöka förstå. Man måste läsa vidare.

Språket har ett skönt flyt och den obehagliga stämning hans bildspråk skapar får mig att tänka på Ray Bradburys Oktoberlandet, också det en novellsamling. Jag vet inte om han har inspirerats av den, eller ens läst något av Bradbury, men när jag läste en av novellerna i Engberg bok, Bebis med läderansikte, kom jag genast att tänka på en av Bradburys noveller. Inte för att de har något gemensamt i handlingen, utan för att de inger läsaren precis samma känsla av ångest och förvirring blandat med äckel.
Tecknen runt huset är en intressant upplevelse och en stark debut av Martin Engberg.