Sprakande pophits

Det var med en känsla av förlust som jag lämnade Gröna Lund i somras.Kvällen då Lady Gaga slog publikrekord på nöjesfältet.Det var inte faktumet att hon skrivit musikhistoria som tyngde mig mest - obehagligast var känslan att jag någonstans tyckte att spelningen var rätt så bra.På samma sätt som Lady Gaga då blandade sprakande pophits med finstämda Queen-ballader tar hon nu sig an "den svåra andraskivan".Ett arbete som tycks ha varit en barnlek för den excentriska popinstallationen.Hon inleder med "Bad romance". En låt helt i linje med det popsound som Lady Gaga och Red One både uppfunnit och tagit patent på. Byggd på skruvade, mässande verser förlösta i refränger med kraften av en E-Type-melodi.Och fortsätter med "Speechless". En spretig ballad, som rör sig mellan Queen-gitarrer och ett Lennonskt pianokomp, men som hela tiden hålls samman av en melodi lika originell som klassisk."Teeth" är också den något extra, låten där Gaga till ett infödings-beat sjunger att hon "vill inte ha några pengar, vill bara ha ditt sex".Också den utmynnandes i en gloriös refräng.