Spelglad final på kungadagen i Överum

Först kom de danska ägarna för att kontrollera hur deras Bruk i Överum sköts. Och har skötts i 350 år. Samt för att glädjas åt vad Teaterföreningen hade hittat på. Sedan kom kungen och hans följe. Vad de fick kontrollera och titta på var sådant som säkerhetsmännen bedömt som tillräckligt ofarligt. Pjäsen hörde inte dit. Mot kvällen kom en grupp poliser från Dalarna. För att rensa upp, tro?
Nej dalapoliserna var spelmän. Kyrkoherden, Inger Styrbjörn, hade lärt känna dem under sin tid i Dalarna och sagt: Kom hit! Tidpunkten var lyckad. Med Överum fortfarande full med folk blev det trångt i kyrkan.
Tur att det finns Överum, konstaterade han som höll låda mellan numren, Stefan Dangardt, och sneglade uppåt läktarna. Inger Styrbjörn skulle haft blommor för initiativet. Dalapolisens spelmän är verkligen ett härligt gäng.

Poliser förresten? Heltäckande korrekt är det inte. Förutom poliser och pensionerade poliser fanns där åtminstone en åklagare, en revisor och en som handlade med vitvaror. Hade det rört sig om svarta varor skulle han inte fått vara med.
Fem dragspel, utom ibland när en av dragspelarna plockade upp sin tenorsax. En elbas, en gitarr. Resten fioler i händerna på riktiga spelmän. Totalt tolv. Gruppen är inne på sitt 30:e år och har hunnit ge ut tio skivor.

Någon recension för deras del behövs inte. En gång när de spelade i Skepperstad kyrka, någon mil sydost om Sävsjö, hände detta. Efter konserten reste sig en gammal, sliten man och lämnade över en liten papperslapp. Han såg på flera sätt ut att ha erfarenheter av poliskontakt, eller hur man nu ska uttrycka det.
På lappen hade han präntat:
"Hädanefter bliver det svårt att säga snutjävel."
Lappen sitter inramad på Faluns polisstation. Finare recension har gruppen aldrig fått, så jag tänker inte försöka konkurrera.
De spelade, de sjöng, de läste och berättade. Låtarna spände mellan "Amazing grace" och snygga bitar Dan Andersson, deras "landsman". Skönt samspel, friskt humör, glädje som spred sig över alla bänkrader. Eftersom kungen varit i byn hade överumsborna lärt sig städat uppförande. Så trots att en gånglåt fick det att kittla i benen satt församlingen still. Nästan i alla fall, mot slutet började hela kyrkan gunga.
Som sagt: Inger Styrbjörn skulle haft en blomma för att hon tog hit dessa spelmän! Men hon såg glad ut ändå. Så proppfull hade hon visst aldrig sett sin kyrka.