Speglar sig själv i sina bilder

Med sin hyperrealism fångade Lars Tunbjörk det tidiga 90-talet som ingen annan. Ironiskt och kyligt, enligt vissa. Inte alls, om man frågar honom själv. När han nu visar några av sina gamla bilder är det ett urval som pekar framåt.

Det egna sinnestillståndet. Oavsett om han skildra kontor, svenska villaområden eller köpcentra tycker sig Lars Tunbjörk ofta skildra sina egna sinnestillstånd mer än miljöerna i sig.  Foto: Ida Eklund/Scanpix

Det egna sinnestillståndet. Oavsett om han skildra kontor, svenska villaområden eller köpcentra tycker sig Lars Tunbjörk ofta skildra sina egna sinnestillstånd mer än miljöerna i sig. Foto: Ida Eklund/Scanpix

Foto:

Kultur och Nöje2007-04-19 00:25
Konsumparkeringar i obarmhärtigt vårljus, det ensamma paret som sörplar kaffe i den fulaste av inomhusgallerior. Lars Tunbjörks bilder visar ett Sverige som finns överallt. Efter att ha bläddrat i "I love Borås!", hans nya bok, känns det plötsligt helt självklart att cipramilkonsumtionen ökat i samma takt som framväxten av de köpcentra, stormarknader, McDonaldsrestauranger och nöjesparker han besökt.
Varför, varför? Har alla arkitekter abdikerat? Är inte varje människa värd en uteservering i Venedig?
Debutboken "Landet utom sig" skrällde när den kom 1993. Den gången ville han fånga det svunna folkhemmet på varje bild, i lätt skruvade panoramor som vart och ett skulle rymma berättelsen om det nya landet.
I "I love Borås!" visar han bilderna han ratade den gången. De som han då tyckte var för enkla, för raka, till och med tramsiga. Många är snapshots.

Att han överhuvudtaget gick tillbaka till dem berodde på en utställning han hade i sin gamla hemstad, Borås, för tre år sedan.
- Jag tyckte det här materialet gav en mycket mörkare och mer oroande bild än vad man fick i den första boken. Det finns större samhällskritik och existentiell oro i de här bilderna. Kanske också för att de är så enkla och direkta. De enkla bilderna går rakt in i en.
De stormarknader och ödelagda parkeringar som i slutet av 80-talet var nya är det inte längre, på det sättet har bilderna åldrats.
- Men stämningarna känns inte gamla.

Just stämningen är central för Lars Tunbjörk. Ofta tycker han sig skildra sinnestillstånd, sina egna, mer än miljöerna i sig. Ibland får han höra att hans bilder är ironiska och kyliga. Men medan Killinggänget under stundom drivit hejdlöst med samma människor och sammanhang är Lars Tunbjörks bilder inte tagna med några hånskratt.
- Jag tycker ju inte det, även om jag ofta får kritik för att jag är cynisk och kylig. Men det är verkligen inte min mening. Det är väldigt mycket mig själv i de här bilderna, jag speglar mig själv. Senast för en vecka sedan blev jag refererad till som en kylig betraktare, jag kan förstå vad kritikerna menar, men jag har valt att dokumentera väldigt sakligt, hyperrealistiskt, och det förväxlar man med kylighet.

Om han förr ville att varje bild skulle stå för sig fotograferar han i dag mer i sviter och det är också i det sammanhanget han ser sin nya bok. Just nu jobbar han med en helt ny bildserie, "Vinter", som ingår i en stor utställning på Moderna museet i september. Snö utlovas, men också ett mentalt tillstånd. Av titeln att döma visar han ett samhälle som trots växthuseffekten knappast blivit varmare.
Skulle du kunna fotografera nya, tjusiga bostadsområden som Hammarby sjöstad i Stockholm?
- Jag har tänkt tanken, men jag dras ju till köpcentrum och gallerior.
Bilder från "I love Borås!" visas på Galleri Kontrast i Stockholm till och med 6 maj.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!