Olle Ljungström är stor. En av våra största. Behövde "Sju" för att bli påmind om detta och det är faktiskt aningen genant. Hur kunde jag tvivla på Olle Ljungström?Det långa uppehållet gjorde förstås sitt. Och att radarpartnern Heinz Liljedahl inte står vid hans sida denna gång var lite oroväckande.En genomlyssning var dock allt som krävdes."Sju" är enligt honom själv den där punkskivan han alltid velat göra. Punk och punk, men det skramlar i alla fall en hel del. Här finns också mycket som känns igen, sådant som kännetecknar Olle Ljungström och har så gjort sedan tiden i Reeperbahn. Spår som faktiskt sitter direkt.Han har haft några tunga år och det har förstås satt sina spår. "Sju" är småtrasig, men samtidigt väldigt klarsynt. Olle Ljungström har ju alltid haft saker att säga och att han inte legat av sig har han visat med råge i alla de intervjuer som getts den senaste veckan. På skivan klär han som vanligt in sina åsikter lite mer, men det är alltid uppfriskande att lyssna på Olle Ljungström. Och ingen annan inleder ju heller sina låtar med rader som "På tapeten igen/motivtapeten är du".
