Spännande bok om epokgörande dyrgrip

Owen Gingerich är astronom och vetenskapshistoriker, tidigare bland annat på Harvard i USA. Av en händelse fick han i sin hand en förstautgåva av Copernicus bok från 1543 i kungliga observatoriet i Edinburgh. Ett exemplar med rikliga marginalanteckningar. Elva år tidigare hade Copernicus "De revolutionibus" kallats "Boken som ingen läste" av författaren Arthur Koestler. Han menade att den var så teknisk och tråkig.
Gingerich funderade varför i så fall exemplaret han höll i sin hand var så grundligt studerat. Vad kunde han hitta om han undersökte fler exemplar? Det var början på ett kvartssekellångt arbete, med massor av resor kors och tvärs över världen, där han undersökte alla exemplar han kunde hitta av förstautgåvan från 1543 och omtrycket från 1566. Hittills har han gått igenom 590 exemplar, spridda över världen, som vart och ett bär på en historia. Slutsatsen är att Copernicus "De revolutionibus" visst lästes och av väldigt många.
Hela titeln är: "De revolutionibus orbium coelestium libri VI" ("Sex böcker om de himmelska kretsloppen"). I den lägger Copernicus fram resultatet av sina beräkningar där han kom fram till att jorden snurrar kring solen och inte tvärtom. Det var en teori som gick på tvärs mot all vedertagen världsuppfattning. Copernicus hann se boken på sin dödsbädd.

På den tiden var tryckeri och binderi helt skilda. En bok köptes i lösblad som lämnades hos ett bokbinderi där den utformades efter köparens önskemål. Därför ser alla böcker som Gingerich undersökt olika ut och har olika mått. Han har främst letat efter anteckningar och exlibris för att kunna fastställa hur boken färdats fram och tillbaka i världen och vem som ägt den. Genom att studera handstilar har han kunnat fastställa ägare och tangerat vid massor av framstående vetenskapsmän från 1500-talet och framåt.
Copernicus heliocentriska system var en nagel i ögat på kyrkan. Martin Luther hörde till dem som avfärdade Copernicus eftersom "facit" fanns i Bibeln. Inkvisionen var inte känd för att lägga fingrarna emellan och "De revolutionibus" borde helt enkelt ha förbjudits, tycker man. Men den innehöll vissa poänger när det gällde att räkna fram rätta tidpunkten för när den viktiga påsken skulle infalla och därför fick den leva vidare. Dock förutsatt att ägaren själv censurerade den. Nästan 100 år efter första utgåvan, 1620, gav kyrkan ut noggranna instruktioner för censur. Gingerich visar att censuren följdes slaviskt i Italien men att niten minskade i takt med asvtåndet från Vatikanen.
Gingerich jakt på boken är ett imponerande detektivarbete och ofta har han bistått just detektiver för att identifiera stulna exemplar. För de här böckerna är ytterst värdefulla, de kostar många miljoner kronor styck. Gingerich bok innehåller en förteckning över alla böcker han hittat, bibliografiska kommentarer och ett omfattande personregister. Den inbjuder inte till sträckläsning men den är synnerligen läsvärd och ger en värdefull bild av hur omfattande kontakterna var mellan vetenskapsmän, främst i Europa, på den tiden.