Billie the vision & the dancers är musikens motsvarighet till spunnet socker på marknaden. Sött, fluffigt och ett välkommet avbrott i vardagen. Men så är malmöbandet också något av ett kringresande tivoli eller snarare ett teatersällskap. Medlemmarna är många nog att fylla en minibuss och låtarna är indiepoppiga små scener ur en föreställning. Det handlar om en ny pojkvän, om saknaden efter en bortgångne farfar, om ett äldre par som strechar för att kunna ha sex "like back in the days". Saker som inte låter särskilt poppiga. Men med blås, stämsång och basgångar som flirtar med van Morrisons "Brown eyed girl" får de mig att vilja dansa barfota i gräset. Fast på sitt fjärde album har de lugnat ner tempot. Avslutande Relay race hade varit ett fantastiskt ledmotiv till en indieversion av mastodontfilmen Titanic, med en liten blinkning till Amazing Grace.Men precis som spunnet socker smälter det på tungan och lämnar ingen riktig mättnad efteråt.
Ny skiva
Billie the vision & the dancersI use to wander these streetsOmdöme: +++
