Söndersnackad barn-tv på dvd
Förstörde den en generations barndom eller är den klassisk barn-tv? Är den politisk propaganda eller en magisk saga om gott och ont? Nu kan du avgöra själv: "Vilse i pannkakan" släpps på dvd.
Inga barnprojekt längre. I dag har Staffan Westerberg, 73, helt slutat med barnproduktioner. Just nu jobbar han bland annat med ett "lite hemligt" projekt om Selma Lagerlöf och August Strindberg.
Foto:
Nu trettio år senare är Staffan Westerberg mest trött, trött på allt tjafs. Det var ju, liksom, bara ett barnprogram.
- Jag tycker "Vilse i pannkakan" är söndersnackad. Jag tror att de som ser den i dag undrar varför det blev så stort, debatten så hätsk. Men det började som något studentikost, "den förstörda generationen", och det var jag som blev driftkucku.
- Själv har jag inte sett hela serien på länge, länge. Jag orkar inte med det.
- Jag orkar inte med att bli avundsjuk på att jag var så bra. Men det är ju också vemodigt att märka hur tiden har gått och se den där killen som var jag, med långt hår och utan mustasch.
"Vilse i pannkakan" var skrämmande för många barn.
- Det finns något gott i att allt inte är utslätat. Men "Vilse" handlade om min fantasivärld, avsikten var inte att göra er rädda. Om jag kan säga "ååh, en krokodil har drunknat i min latte" och få er att se den, då är jag en magiker. Det kan vara spännande. Men det är klart, det får ju inte vara osunt spännande.
Många har tolkat in ett politiskt budskap i "Vilse i pannkakan".
- Man kan inte säga att det fanns något. Jag har blivit beskylld för att vara oerhört politisk, att Storpotäten i serien skulle symbolisera kapitalismen. Men det handlade bara om att han var stor och drumlig medan Vilse var liten och oskyldig. Som en saga. Men serien visades i en tid då allt skulle vara politiskt korrekt, så jag drogs med i det.
- Men visst, jag är ju åt vänster. Och om någon ser politik i att Storpotäten får på nöten så gärna för mig. Men det var inte så jag tänkte. Däremot är det sant att jag var fruktansvärt mycket i tv, det blev en uttjatning. "Ska den där killen få hålla på med sina dockor vecka efter vecka?"
Frågan är om han skulle ha gjort "Vilse" annorlunda om han visste vilket liv det skulle bli.
- Nej. Och jag kunde aldrig föreställa mig all uppståndelse. När den visades var den inte speciellt märkvärdig, allt det där kom långt senare, säger Staffan Westerberg.
På 70-talets gick en vänstervåg i barn-tv.
- Det var lite överpedagogiskt. Det enda tv-program jag själv gillade var "Tårtan", det var ju inte politiskt utan bara flummigt. Men vi kan konstatera att i dag jobbar man inte med politiska budskap till barn, man betonar andra, mer medmänskliga värden. Jag tycker att "Fem myror är fler än fyra elefanter" var det enda 70-talsprogram som lyckades vara både underhållande och pedagogiskt.
Du talade förut om "spännande" och "osunt spännande" inslag i barnprogram. Var går gränsen?
- Jag tror ändå att närbilderna i "Vilse", min blotta närvaro, gjorde barnen lugnare.
Eller tvärtom.
- Eller tvärtom (skratt).
Så jobbar vi med nyheter