Sommarmusik i Sankta Gertrud

Så är då sommarmusiken i Sankta Gertruds kyrka igång med all kraft. Tisdagar handlar det om lunchmusik, ofta av församlingens egna krafter. Torsdagskvällar verkar det bli lite mer gästbetonat, och så var det redan igår. Då kom malmökören Kirsebergs Kammarsångare förbi Västervik på sin juniturné.
Kvällen i S:ta Gertrud är körens nionde turnéhållplats, och idag avrundar man det hela i Frillesås, rätt över på andra sidan av Sverige.
Men Kirsebergs Kammarsångare trivs att turnera. Även utanför Sverige är kören välkommen lite då och då. Bland körerna i vårt lands Söder har Kirseberg ett aktat namn för sin höga kvalitet. Framför allt har det hänt mycket positivt de fyra senaste åren sedan Alexander Einarsson tog över dirigentskapet. Han är även Kirsebergskyrkans organist, men blev tidigare i år också utsedd till Lunds stifts Kyrkomusiks förbundsdirigent!
Likaså tror jag att han har ett väl utvecklat sinne för akustik. Istället för att låta kören stå längst fram i koret ställde han upp den i bänkarna, på båda sidorna om mittgången. Och visst fick han sången att klinga mäktigare än vad vi är vana vid. Kören är inte stor. Men den lät stor.

Naturligtvis längtar vi efter att höra kära toner. Men mer inspirerande än det okända är de knappast. Och Kirsebergs Kammarsångare bjöd på en rad sånger som nog få i kyrkan hört tidigare.
Av belgaren Joseph Ryelandt (död 1965, 95-årig) sjöng man ur hans "Missa 6 Vocibu", som han komponerade 1935 till drottning Astrids begravning.
Av gotlänningen Olof Lindgren, som brukar kalla sig själv tonsäljare istället för tonsättare, sjöng kören tre kärlekssånger till texter från Höga Visan. Ända till i förrgår var faktiskt Lindgren med på turnén till glädje för de medverkande.
Sopranen Helena Sandberg och tenoren Ingemar Andersson hade solistavsnitt i Lindgrens "Canti d´amore". Men där kom in ännu en solist, oboisten Malin Klingborg. Dessutom växlade hon instrument mellan sångerna. Först sin oboe d´amore, sedan en vanlig oboe och till sist ett engelskt horn med sin dunkla, sköna ton.
Efter Brahms "Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta" kom det mest okända, motetten "Hvor elskelige er dine boliger" av Björn Hjelmborg. Ja, vi vet att han är dansk men inte särskilt mycket mer. Men nyfikenhet och beundran väckte han verkligen, för den lilla motetten var en helt underbar skapelse och inte så lite av kvällens höjdpunkt.

Alexander Einarsson har total koll på sina sångare. Och på sig själv, förresten. Han dirigerade hela konserten utan skymten av några noter. Och man får direkt känslan av att den insikten vidgar vägen till en osedvanlig nyansrikedom.
Resten av konserten innehöll mer kända verk. Som en av Edvard Griegs "Fyra psalmer", Gunnar de Frumeries "Herren är min herde", Maurice Duruflés "Ubi caritas". Samt efter andakten en final med Otto Olssons "Jesu corona celcior".
Som jag skrev: Sommarmusiken är igång. En mer uppmuntrande start för sommarens rad av musikaliska upplevelser kan knappast tänkas.