Vad är det i människans kynne som göra att många släpper ned garden totalt under sommaren. Jag tillexempel, har köpt en keps. Som jag planerar att ha på mig, kanske när jag har badat. Men det finns restriktioner. Min sambo vill inte vara i närheten. För hon säger att jag ser ut som en basebollspelare....och inte på det bra sättet. Det är inte kepsen det är fel på, det är mig tydligen. Men det här ska inte handla om min sommarfrisyr, fylld av bräckt vatten från Östersjön. Det ska handla om det bräckta. Det sommarsöta och salta.
Har ni tänkt på det här med sött och salt, det ljusa och mörka om man så vill? Det når verkligen sin topp under sommaren. Titta bara på litteraturen, den består mestadels av deckare på sommaren. Den är ofta lite enklare (ljus) men också mycket mörkare. Vi läser om mord och våld, liggandes på en solig strand medan måsarna skriar och barn plaskar lite glatt i strandkanten. I vår omgivning härligheter, på boksidorna hemskheter. Och det finns många bra deckare men också en hel del som jag inte är så glad i. Är författaren själv på omslaget till boken, så är jag inte intresserad. Lite som med vin faktiskt (och hör sen Morberg!).
Under sommaren verkar vi vilja blanda svärtan med det lite ljusare, lite som glassen "Lakritspuck" föreställer jag mig. Och jag släpper ner den kulturella garden, den är inte hög från början, ännu lägre på sommaren. Det tror jag att flera gör. Det ska vara allsång och glättig underhållning, gärna på TV med en glad programledare tycker många. Återigen, inget fel med det. Men jag skulle inte göra det annars. När vi ännu är inne på TV, där kommer det igen, det där mörka blandat med det ljusa.
Är det inte lite typiskt att vi svenskarna under flera år hyllar "Morden i Midsomer". Det galet mordtäta grevskapet i England naglar fast miljoner solbrända svenskar i kvalmiga soffor, deckarna har oss i ett stadigt behandskat strupgrepp.
Där är det bräckta, det salta och det söta i blandning, total. Det här med mord tas med en liten klackspark i serien, nästan med en slags gulligt och kuriöst inslag i gatubilden.
– Jaså har prästen trillat av pinn? Tegelsten genom fontanellen? Hujedamig. En kaka till konstapeln?
Den lättare sommarstämningen har letat sig in i de mest hemska av vrår. Det handlar om mord. Visserligen är den gulliga tonen ärvd från Agatha Cristie men ändå. Jag tycker det är lite obehagligt trots att jag vet att det bara är "på film". Kan det inte får vara ljust nu? Vi har inte så många sommarmånader.
Vårt ljusare sinne behöver inga dystra svårigheter under sommaren, det kanske vi har nog med på vintern? Jag tycker vi ska köra på, glatt och lite ljust, gärna på gränsen till glättigt men på rätt sida "Sommarkryss" eller vad det nu heter.
Jag ska bejaka det ljusa i sommar. Ta på mig min glada sommarkeps och dansa till en glad sommarhit, utan allt för mycket inblandning från mörkret.
Fast ett litet litterärt mord eller två blir det nog ändå.