Som ett slagskott i veka livet

För några årtionden sedan skrev Bengt Cidden Andersson fotbollsdikter som uppmärksammades. Sportradion använde dem och författaren blev till lika delar kändis som betraktad som en främmande fågel i målburen.
I vinter debuterar Tom Malmquist med diktsamlingen Sudden Death, 85 sidor ishockeydikter.
Kommer Malmquist i likhet med Andersson att gullas med och reflekteras ut över landet i Sportspegeln? Jag tror inte det, och skälet har med den poetiska stilen att göra.

Där Andersson skrev en enkel och frejdig poesi med pojkårens fotbollsdrömmar i högsätet, vänder sig Malmquist till en lyrisk modernism som är betydligt mer svårfångad. Lägg därtill den avslöjande brutaliteten som råder i såväl hanteringen av motspelarnas kroppar som av språket. Här finns inget att flina åt sådär mysigt som ofta blir fallet hos Cidden. Tom Malmquists ishockeytillvaro är hård som ett slagskott i glipan mellan skydden, är vidrig som en spottloska i ansiktet, som en sarkasm när det gör som mest ont.

Frågan som väcks är om idrotten - i det här fallet ishockey - nödvändigtvis måste vara så brutal? Könsord, våld, oförsonlighet, all leklust som bortblåst. Segern är vad som räknas. Till varje pris.
Eller som Malmquist skriver:
"Idolbilderna, porrbilderna,
medaljer, diplom, bucklor, matchens bästa lirare, uttagningen,
platsa, fotleden slits
av
tönt, stå upp, spearing, mål, armbågstackling, bentackling, brott,
handledsskott, avblåsning, stannar
innan huvudet."
Och ännu en fråga föds nämligen den som har att göra med hur mycket som överhuvudtaget skulle bli gjort i världen om inte hårdheten, oförsonligheten och fusket, det brutala språkbruket existerade. Med en gammal undring frågar poeten implicit hur mycket gott själva godheten kan åstadkomma?!
Livet är hårt, det är uppenbart - i alla fall när den avgörande regeln benämns "sudden death".

Tom Malmquist är född 1978 och bosatt i Stockholm. Han var en av Hockey-Sveriges mest lovande hockeytalanger men ägnar sig numera åt litteraturen i olika sammanhang.
Omslaget är fräckt och värt att uppmärksammas. Lotta Kühlhorn utgår från en hockeyring och låter de blå-röda linjerna fortsätta ut på omslagsflikarna som skridskoskär.