Som ett pussel där bitar saknas

Sara Villius gör det. Sex är en bok med många bottnar och dimensioner och det är svårt att säga vad den handlar om på ett enkelt sätt. Frågan är om Sex verkligen har en handling, den verkar snarare ha flera handlingar i en och samma berättelse. På ytan så verkar boken handla om Myra, en liten flicka som blir vän med en äldre man. Hon försvinner iväg med honom till Frankrike och hoppar över att åka på det läger hon egentligen skulle åka på. Allt detta sker i allra största hemlighet och vad det verkar som så är det allt detta på ett rent vänskapligt plan och Myra återvänder hem igen. Men nu kommer vi till det komplicerade med detta. För grejen är den att under ytan så verkar det finnas en djupare kärlek mellan dessa två, en ömsesidig och djup kärlek. På ett annat plan kan vi se en historia om övergrepp och manipulation, hur en man utnyttjar en liten flicka. Till sist kan vi se det som en vuxen kvinnas fantasier i sitt eget trassliga liv, antingen i ett misshandels förhållande eller bara en allmän tristess. Jag kan fortsätta att redogöra för alla möjliga tolkningar man det skulle vara att skriva potentiella läsare allt för mycket på näsan. Sara Villius skriver oss inget på näsan och övergreppen finns bara i vår egen tolkning av texten. Vi skapar själva en illusion av den väv av text Sara Villius ger oss, som ett pussel där det saknas bitar. De sista sidorna av boken är av en helt annan karaktär. Först så har vi något som antingen kan tolkas som författarens uppgörelse med sitt skrivande eller kvinnan som jag nämnde tidigare som här konkretiserar sin situation. Sedan kommer en chattdiskussion mellan en ung tjej och några äldre män och här återkommer pedofilplanet igen, men fortfarande inte helt uttalat. De sista sidorna har enstaka lösryckta meningar så som "Du bär mig. Jag är så lätt" (sid 134). Och sist men inte minst så måste jag berömma omslaget som gjorts av Lotta Kühlhorn, det i sig gör att man vill ha den här boken i sin bokhylla.

Som ett pussel där bitar saknas

Kan något omoraliskt skildras på ett vackert sätt? Kan man skildra något förbjudet på ett sätt så att det känns som att man glömmer all vett och sans? Kan man skildra fel sorts kärlek på ett vackert sätt?