När jag var yngre var Palladium en biograf. Jag minns att jag såg filmen "Ett småkryps liv" där. Filmen om den lilla myran Flink som anställde krigarinsekter för att försvara sin koloni från en svärm med gräshoppor. Det har blivit allt vanligare med tecknade filmer om djur. I dag finns det en mängd olika filmer om sälar, råttor och träsktroll.
Inför filmen "Ett småkryps liv" satt jag på Palladiums övervåning och åt upp det mesta av mitt godis innan filmen började. Jag undrar varför jag alltid river upp godispåsen innan! Det går liksom inte att hålla sig av någon anledning. Men dem som öppnar sina påsar mitt under filmen får alltid arga blickar riktade mot sig. För att inte nämna dem som väsnas eller skrattar för högt. Men om en film är tillräckligt bra bortser jag från allt runtomkring.
För några helger sedan besökte jag och min pojkvän nattklubben Palladium. Det kändes ovant och jag kände inte igen mig. Men det är kul att ägarna till nattklubben vågar satsa på en småstad som Västervik.
När vi kommit in på Palladium gick vi upp på övervåningen. Däruppe finns ett jättestort fönster där folk kan blicka ut över lokalen och dansgolvet. När vi kom till nattklubben var det tomt på dansgolvet medan musiken dånade ut ur högtalarna. Efter en stund såg vi några djärva personer som gick upp och dansade.
Det måste kännas konstigt att stå därnere och göra sina "moves" när man vet att folk står och stirrar på en från övervåningen. Ungefär som att stå i ett skyltfönster där alla går förbi och tittar. Jag brukar dansa när jag är ute på krogen men denna kväll stod jag med pojkvännen i baren.
Jag är en person som gillar förändringar och en nattklubb på Palladium funkar för mig. Det går inte bara att stanna kvar i det gamla utan man måste våga satsa på nya saker. Visst var den gamla biografen mysig och visst gillade jag att gå dit. Men nu har vi en ny biograf som är lite modern och där det inte verkar dröja så länge innan filmer som har haft premiär kommer till Västervik.