Solliden firar med skulpturer

För hundra år sedan stod drottning Victorias sommarresidens, Solliden, invigningsklart.

Dan Wolgers "Sittande pojke med korg". Turist rotar efter souvenirer i askan efter elden i pojkens korg.

Dan Wolgers "Sittande pojke med korg". Turist rotar efter souvenirer i askan efter elden i pojkens korg.

Foto:

Kultur och Nöje2006-05-31 00:25
Inspirerad av besöken i Italien, speciellt Capri och Axel Munthes läkarpraktik på ön, gav drottningen arkitekten Torben Grut uppdraget att färdigställa sommarslottet beläget ett par kilometer söder om Borgholm på Öland (1903-06). I dag torde stället vara känt av de flesta, inte minst genom den nuvarande kungafamiljens förehavanden i "sommarstugan", till exempel varje sommar den 17 juli då firandet av kronprinsessan Victorias födelsedag sänds som kvällsunderhållning i tv. Och som sagt, i år firar Solliden och de omkringliggande många olika parkerna 100 år.

Redan nu rymmer trädgården åtskilliga skulpturer, mest i klassisk stil. Drottning Sylvia fick idén att fira hundraåringen genom att under sommaren komplettera de klassiska verken med samtida konstnärers stoder. Sagt och gjort. Uppdraget gick till Barbro och Börje Kamras, föreståndare för konsthallen VIDA, belägen ytterligare några mil söder ut på ön.
Resultatet blev elva skulpturer i "modern" stil av lika många konstnärer som på ett spännande sätt placerats i parkerna med följden att interaktionerna mellan tider och stilar lyckas förstärka spelet mellan de tredimensionella kropparna. Följande konstnärers verk finns att beskåda: Ernst Billgren, Lena Cronqvist, Lars Englund, Claes Hake, Hans Hedberg, Ulrica Hydman-Vallien, Kent Karlsson, Maria Miesenberger, Torsten Renqvist, Bertil Vallien och Dan Wolgers.

Intill en vitmålad parkbänk under ett mäktigt träd har Dan Wolgers "Sittande pojke med korg" placerats. Egentligen är det en sådan färdiggjord trädgårdsprydnad som finns att köpa på trädgårdsavdelningen vid våra stormarknader, eller vid någon gränsstation i Europa. Gipstomtar, storkar med regnmätare eller som här en brunglänsande pojke som strängt taget hör hemma i ett annat kulturlandskap, i dubbel bemärkelse, än detta försommarskira nordiska, intar således parken. Det enda, men stort nog, som konstnären på typiskt Wolgerskt sätt, har behövt göra, är att föda provokationen och få den "godkänd".

Med andra ord. Utställningen är radikal i jämförelse med vad som vanligtvis exponeras i slottsträdgårdar, men samtidigt försiktigt prövande gränserna mot det verkligt omtumlande. Gott så! Kanske har Wanås sedan många år pågående utställningar i slottets omgivningar inspirerat arrangemanget.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!