Den danske författaren Steen Langstrup säger att han ville berätta en "tät och spännande historia om människors mörka sidor. Och dem ser man allra tydligast i krig". När de drygt 200 sidorna av Panzer är genomlästa måste jag konstatera att Langstrup lyckats väl. Året är 1945. Regnet faller i Köpenhamnsnatten. De allierade är på väg, kriget är i sitt slutskede, men i Danmark fortsätter dödandet. På sitt kontor sitter SS-befälet Renner och filar sina naglar, maniskt perfektionssökande, medan han gärna drar ut andras naglar med hovtång. De danska motståndsmännen genomför attentat mot tyska posteringar, de avlivar informatörer och överlöpare, men bekämpar även varandra om makten efter befrielsen. I väntan på befriarna pågår ett spel där människoliv, vare sig de är danska eller tyska, inte är mycket värda.Att följa Langstrup och hans fiktiva motståndsgrupp BB genom Köpenhamnsnatten är som timmarna i väntan på tolvslaget under nyårskvällen. Det är en berättelse som obevekligt rör sig framåt med högt tempo och tiden för eftertanke är liten. Därför blir också många av bokens karaktärer ansiktslösa och skissartade. Men i sammanhanget gör det inte så mycket. Panzer är en spänningsroman, varken mer eller mindre, och som sådan är den mycket lyckad. Språket är rappt och Langstrup verkar ha en förkärlek för pauskommatering. Boken är mycket lättläst, kapitlen är korta och är som gjorda för sträckläsning. Steen Langstrup är kanske en ny bekantskap för många svenska läsare, men i Danmark är han välkänd. Han anses vara en av de mest talangfulla och lovande danska författarna just nu. Panzer är den andra romanen där läsaren får följa sabotagegruppen BB, men böckerna kan läsas oberoende av varandra. Den första boken, "Angivaren", nominerades till Glasnyckeln 2004, men då gick priset till den norske författaren Kurt Östergaard. Jag blir inte förvånad om vinnaren av årets Glasnyckel heter Steen Langstrup. .
