Smärtsamt om mytisk självmörderska

Kulturpersonligheter som dör unga omvärvs av ett mytiskt skimmer, om de dessutom dör för egen hand blir deras kultstatus desto större. Författaren och poeten Sylvia Plath tog sitt liv 11 februari 1963. Efter sig lämnade hon två små barn (som mycket motsatt sig den senaste tidens stora uppmärksamhet kring sin mors liv och död) och en färdig, men ännu inte utgiven, diktsamling (Ariel).
Sylvia Plath var gift med poeten Ted Hughes och det har spekulerats mycket i om hans otrohet och deras därpå följande separation var ett av de tyngst vägande skälen till hennes självmord. Det får vi aldrig veta, men Kate Moses tecknar i sin roman en bild av Sylvia Plaths psyke och situation efter separationen.
Här får vi följa alla de tankar som virvlar runt i Sylvias huvud under hennes sista månader i livet. Hon kämpar för sin egen och barnens skull, men blir inte mycket mer än en fånge i sin bitterhet och ångest. Kasten mellan skildringarna av det lyckliga unga paret och det par som håller på att bryta upp gör Sylvias smärta högst påtaglig. Liksom kontrasten mellan uppbyggandet och rivandet av det gemensamma hemmet.
Jag har inte läst någonting av det som Sylvia Plath skrivit och det känns som en klar brist när jag läser Övervintring. I efterordet lär jag mig förstås att kapitlen i boken är döpta efter Sylvia Plaths egen innehållsförteckning till diktsamlingen Ariel. Ordningen är också densamma som i originalinnehållsförteckningen, men den diktsamling som gavs ut efter hennes död är redigerad av Ted Hughes som också ordnade om dikterna i kronologisk ordning.
Om den här romanen hade varit helt och hållet fiktiv i stället för resultatet av ett genuint researcharbete så hade min okunnighet naturligtvis inte gjort något, men nu känner jag mig dåligt påläst. Hur som helst står berättelsen bra för sig själv som en skildring av en ung kvinna som är rädd för ensamheten och för att överges av dem hon älskar. När hon bedras av sin man (Ted Hughes) tappar hon fotfästet och fullbordar till slut det självmord som hon en gång tidigare misslyckats med.
Boken har ett poetiskt anslag     redan den första meningen gör klart att det här handlar om en stor poet. Det vimlar också av anslående och träffande metaforer. Den otrogne äkta mannen beskrivs till exempel så här (när Sylvia betraktar sniglarna som invaderat hennes trädgård): "Äckliga och ryggradslösa kräk som förvandlar dörren till en glänsande allmän led av intorkad sperma. Precis som Ted. Hon hatar dessa outplånliga sniglar, deras meningslöshet, deras kladd, deras vidriga tentakler."
Det är alltså fullt av språkliga karameller och bilden av Sylvia Plath som ung lovande författare lockar också till läsning av hennes böcker.
Kate Moses
Övervintring     en berättelse om Sylvia Plath
Natur och Kultur