Smakstart på konsertsäsongen i Tingshuset

Pianisten Bengt Forsberg, violinisten Nils-Erik Sparf och hornisten Sören Hermansson hör - utanför popmusiken - till Sveriges mest kända instrumentsolister. Och då menar jag inte bara inom vårt eget land. I går kväll kom de till Tingshuset Västervik för att inviga kammarmusikföreningen con amores femte konsertsäsong. Varmt tack för de fyra första!Vad spelade de då? Känd musik? Sannerligen inte. Jag tvivlar på att någon i publiken var bekant med de två första kompositörerna, kanske inte heller den tredje.Allting började med en Trio för violin, horn och piano av engelskan Ethel Smyth. Så följde en Violinsonat av irländaren Howard Ferguson. Båda är ett slags jubileumstonsättare detta år. Ethel föddes för hundrafemtio år sedan, Howard för hundra. Han hann bli 91, Ethel nästan lika gammal - en sådan ålder var ovanlig på den tiden, inte minst i England.Ethel Smyth gjorde mycket annat än komponera. Hon var en av de ledande i kvinnorörelsen i sitt land, kampen för mer rättvisa åt skapande kvinnor. Hennes Trio känns också som en kampsång. Där finns ingenting vekt, inget undfallande, bara en urkraft, något som också de tre musikproffsen kunde förmedla.Ferguson hann inte komponera lika mycket, för hans lärargärning tog tid. Hans år som storhet kom under andra världskrigets sista år, förresten samma tid då Ethel Smyth dog. Men där finns mer samband än så.Fergusons största inspirationskälla var Brahms. Detta var lite av både lycka och olycka för honom. Under kriget uppskattade engelsmännen han ganska konservativa stil. Efter kriget började man snegla mer åt kontinenten, och han hamnade i skymundan. Även för Ethel Smyth var Brahms en storhet. Hon mötte honom under sina studieår i Leipzig, och tog självfallet intryck.Därför, och av flera andra skäl, kändes konsertens finalnummer, Johannes Brahms Horntrio från 1865, som en konstnärlig sammanfattning av hela konserten. Det var också genom den Trion som Brahms tog sitt första, stora steg in i mästerverksklassen.Före finalen bjöd man på ett finurligt inslag, duetten "Twilight" för horn och piano av Rolf Martinsson. Även det väl ett ganska okänt namn? Men nog börjar Rolf Martinssopn att synas mer och mer. I Stockholms Konserthus ägnas nu i november en hel vecka åt hans tonsättargärning. Exakt datum har jag inte, så håll ögonen öppna. Hans "Twilight" är mycket speciell. Som ung hamnade Martinsson i Malmö och fick uppleva mistlurarnas vemodiga läten, inte mins nattetid. Detta gav honom idén till den nämnda kompositionen, en länk från mistlurarna till artistisk musik. Verket kom till på en beställning av Musik i Kullabygden år 2000. Kraven på Sören Hermansson och hans valthorn är att klara av hela fyra oktaver! Som prestation slår det Stefan Holms höjdhopp.Con amores nästa konsert blir 14 november. Då kommer Roland Pöntinen att sitta vid flygeln