I en liten verkstad bredvid huvudbyggnaden råder aktivitet, likaså i slottsköket.
Slottets nya ägare Lone Scherfig och Jesper Allentoft avbryter sina respektive aktiviteter och kliver ut på gårdsplanen för att välkomna VT:s utsända - två mycket förväntansfulla besökare.
I fyra år stod rokokobyggnaden från 1700-talet tomt innan makarna Jesper Allentoft och Lone Scherfig köpte slottet för snart två år sedan.
Det är varmt och behagligt i byggnaden som nu alltså åter är bebodd. Att det förhåller sig så, det vill säga att huset är befolkat, känns så snart man tagit klivet över tröskeln.
Detta är ett mysigt och ombonat hem, sin storlek till trots (655 kvadratmeter, reds anm).
Den trivsamma känslan förstärks av att vart och vartannat rum är utrustat med försiktigt renoverade, riktigt ålderstigna, kakelugnar (de flesta från 1700-talet).
Renoveringsbehoven var stora när Allentoft och Scherfig förvärvade fastigheten. Det allra mest akuta, nämligen att taket läckte in, åtgärdades först av allt.
Även det gamla köket på bottenplanet - det mest frekventerade samlingsrummet för familjemedlemmarna hittills - renoverades omgående.
- Köket var från 1960-talet, en tid då man inte satte så stort värde på gamla spisar och liknande föremål utan ville att allt skulle moderniseras. Vi hittade den öppna spisen, som funnits i Gobbelängsalongen tidigare, på vinden och installerade den på nytt, berättar Jesper.
Byggnadens fasad och fönsterkarmar har också snyggats till på sina ställen och bergvärme har installerats.
Helgerums slott har haft många innehavare sedan det först byggdes i mitten av 1700-talet. Sven och Kerstin Wahlqvist, från Kalmar, ägde huset innan de nuvarande innehavarna. Paret Wahlqvist bedrev under flera år pensionat i slottet som också kunde hyras för feständamål. De inrättade även ett litet kapell där en rad vigslar ägt rum genom åren.
Efter Svens död bodde Kerstin ensam kvar i byggnaden, med assistans från dottern och svärsonen, tills hon blev 98 år gammal.
(Kerstin Wahlqvist blev 103 år och gick ur tiden i januari i år, reds anm).
Lone och Jesper är mycket gästvänliga och visar oss runt i hela huset.
Från tidig morgon till sen kväll är de i gång med saker som behöver göras i och runt omkring slottets byggnader. Men de trivs, ja faktiskt riktigt myser när de berättar om denna tillvaro som står i bjärt kontrast till storstadslivet i Köpenhamn där de annars bor eller London där Lone arbetat mycket på sistone som regissör.
I flera år hade de letat efter den här typen av boende innan de fann sin dröm strax söder om Västervik.
Den fina och spännande byggnaden i kombination med den omgivande miljön gjorde att de fastnade för just Helgerums slott.
- Utsikten över, och rakt genom, Helgerumsviken i Gåsfjärden är alldeles fenomenal, säger Jesper.
- Det här landskapet, dramatiskt och vilt, är exotiskt för oss, säger Lone.
Allt sedan de förvärvade fastigheten 2009 har makarna Allentoft/Scherfig haft regelbunden och tät kontakt med Länsstyrelsen i Kalmar län.
- Det här är ju ett byggnadsminne vilket betyder att man varken kan eller vill bygga om hur som helst. Man måste samråda med länsstyrelsen först om det är något man vill förändra, säger Lone.
- Vi har ett fint och inspirerande samarbete med dem. Deras experter har gett oss värdefull vägledning och inte minst moraliskt stöd, fyller Jesper i.
Det kan röra sig om allt från analyser av exteriörer och interiörer till materialval och trädgårdsskötsel, förklarar han.
- För oss känns det som att slottet är en kulturskatt som vi fått till låns ett tag.
Jesper och Lone spejar ut mot allén. Snart väntar de gäster från Danmark där skolorna just nu firar höstlov.
På tredje våningen har de många gästrummen gjorts klara för besökarna. Sängarna är bäddade och på sängkanten ligger handdukar fint vikta. Varje rum har sin charm. "Hur ska gästerna kunna välja", kan man undra.
Nej, de väntade besökarna har inte kommit än. Jesper hinner både med ytterligare en stunds arbete i sitt "favoritrum" verkstaden och en kort vända på gräsklipparmaskinen innan gästerna hittar fram.
Och Lone hinner pusta ut en stund i soffan i den runda Gobbelängsalen, med en kopp te, och samtidigt prata film med VT:s reporter.
- Det är faktiskt första gången jag bara sitter här och tar det lugnt, säger hon.