Skriver för sitt eget och publikens nöje

De nya pjäserna är på 2-3 timmar vardera. Den första är ett folklustspel, Pensionat ohälsan, som är en fortsättning på Antons eskapader, en pjäs som Ilhammar skrev för tio år sedan. Pensionat ohälsan ska sättas upp i höst i Överum. -Pjäserna brukar dra mycket med folk. Man måste skriva så att publiken får dra på munnen ibland, säger Per Olof Ilhammar, som själv inte är främmande för att göra detsamma. Den andra pjäsen är Storbonn´ på Rikeberga-ett folklustspel som utspelar sig på 1930-talet. När den sätts upp är inte klart. -Det bestämmer teaterföreningen. Man måste hitta rätt skådespelare och regissör. Eventuellt regisserar Anita Andersson-hon är mycket skicklig. Jag nöjer mig med att producera. Men det blir lite allvar också. Den sista pjäsen är Historien om kung Märta. Det handlar om Märta Eriksdotter Leijonhufvud, Svante Stures maka, som lierade sig med hertigarna i kampen mot kung Erik och lyckades få behålla och även utvidga familjens godsinnehav. -Men skulle jag säga att pjäsen är dokumentär skulle jag få många arga telefonsamtal. Jag har tagit mig friheten att popularisera staden och orten. Exempelvis så besöks Västervik av Johan III i pjäsen, något som aldrig skedde i verkligheten. Ilhammar berättar att pjäsen är annorlunda än många andra pjäser. - Alltför ofta skrivs huvudrollerna för män, men här står fyra kvinnor först i rollistan. Den skådespelerska som spelar Märta kommer att få det jobbigt. Märta finns på scen mest hela tiden och skådespelerskan kommer knappast få tid att ens dricka ett glas vatten, skrockar Ilhammar. Fullt upp har också Ilhammar. Han har levt med musiken i över 50 år, med dansen ett kvarts sekel. Körsångare har han varit sen han var 14 år. Och så pjässkrivandet förstås. -Men det är på ideell basis. Skulle man ta betalt skulle det inte finnas någon teater. Jag får så att det täcker mina utgifter. Som sagt, det är för mitt höga nöjes skull. Och Västerviksbornas.