Skriet från förorten

Suck är den första tanken. Suck, hur ska jag orka? Linda Skugge har rotat fram sin gamla dagbok och ger ut den i bokform. Tala om lättförtjänta pengar för en som gjort karriär på att lämna ut sitt liv. Det märkliga är att det fungerar så bra. Massor av människor kommer att läsa Men mest av allt vill jag hångla drygt 300 sidor ytlig tonårsdagbok i ful låtsas-handstil.
Och jag förstår dem, för massor av människor vill mest av allt hångla och kan känna igen sig i den frustration som Linda Skugge kände när hon hette Norrman i efternamn, bodde i Sollentuna och inte hade hånglat med någon.
När jag tre år senare var i samma ålder bodde jag också i Sollentuna, gick i Rudbecksskolan, skrev dagbok och ville mest av allt hångla. Så det finns en del paralleller, men det är skillnaden som är intressant och som gör att Linda till skillnad från mig och de flesta andra kan försörja sig på att berätta om sitt liv.
Få är nämligen så svartvita, så enkelspåriga som Linda Skugge. Anledningen till att hon gjorde kometkarriär som krönikör var ju just att hon var onyanserad. Vad skulle Expressen med alla sönderanalyserande och välformulerade 19-åringar till, när det fanns någon som hängav sig så totalt åt ytlighet och oreflekterade utfall.
Att möta Linda Skugge genom dagboken är att få en ovanligt rå version av henne en kallt beräknande person, vars liv består av att tråna efter killar, ogilla sina kompisar, må dåligt och dricka sig redlöst full. Rätt deprimerande och tjatigt, kan man tycka.
Men ändå är det på nåt vis mer talande och inpå bara huden, än många mognare självanalyser någonsin blir. Hon har liksom inte vett att ens skona sig själv från sin hårdhet.
Kristian Luuk må framställas som en otrogen och ynkryggad person, men i denna skvallertyngda dagbok är den hon blottar mest ändå sig själv.
"Klockan är 5 på morgonen. Är asfull! Älskar techno. Älskar sprit och cigaretter. Hade självlysande smycke som ja ladda i strobben. Cooltt. Är käär i Robert! Vadad göra???? Är sflj atrööött. Jal kjh akha. Soooabvva."
Ett litet smakprov på Linda 17 år. Och tro det eller ej, men efter den initiala sucken, så dras jag med in i Lindas svartvita värld och hennes krassa livsinställning följer mig ända in i nattens oroliga drömmar. Kanske inte läsning för den som vill sova gott. Men den som är nyfiken nog kommer att få en stilsäker djupdykning i ungdomlig ytlighet och därtill en hel del skvaller om den svenska popmaffian.