Skrämmande framtidsversion

I en framtida tid, men ganska nära vår egen, är Sverige en diktatur. I utkanten av Stockholm bor den 57-åriga Elma Oter, under demokratin en firad och framgångsrik filmregissör men numera jagad och utstött, på flykt undan makten. Men tack vare hennes mod kan samhället till slut räddas.
Det sker i Elisabeth Lindfors nya roman "Utanför allt", en roman med ett skrämmande perspektiv.
Här får vi följa Elma Oter under några månader, genom hennes utsmugglade brev till dottern som lever i exil i ett annat land, och genom hennes dagboksanteckningar. Ramberättelsen är att dottern efter Elmas död och landets befrielse kan ge ut det modern skrivit.
Det handlar om en enskild människas mod och styrka, trots ytterst svåra yttre omständigheter. Med fara för sitt eget liv om hon skulle bli upptäckt, skriver hon breven till dottern som på något för henne okänt sätt kan smugglas ut ur landet.
Henne ovetande kan de också publiceras utomlands så att man där förstår under vilka svåra villkor människorna här lever. På så sätt främjas befrielsekampen med utländsk hjälp.

Man kan förstås dra paralleller till många andra länder och historiska skeenden. Men boken blir också en tankeställare för oss här i demokratins eget land, det som vi tar för så självklart. Demokratier har fallit förr och kan så göra än i dag.
Om att varna för detta är författarens mission, eller om hon bara vill skriva en bra bok, vet jag inte. Men jag gillar den, trots att den får mig att rysa. Den berör på djupet, både genom sitt individuella mänskliga plan och sitt samhällsplan. Med en knapp berättarstil ger hon oss en högst levande och inträngande historia som visar på stor mognad som författare trots att detta bara är hennes andra bok.