Skräckfyllt om fågelinfluensan

- Jag ville tänka efter själv hur det skulle kunna se ut, ett värsta tänkbara scenario, säger hon.
Anna Jansson tycker egentligen att det är en bok om mord och försoning, och en kärlekshistoria. Den handlar också om modet att stanna kvar. Och om vankelmodet när man inte törs.
- Och om vårt samhälles otroliga sårbarhet, tillägger hon snabbt. Det finns vuxna i dag som aldrig gjort upp eld. Vad händer om vi blir kastade tillbaka till "basics".
Ja, om allt det ovan nämnda handlar Anna Janssons kommande kriminalroman "Främmande fågel". Men den skulle inte alls få samma uppmärksamhet om det inte var för en mycket viktig ingrediens - fågelinfluensan.

Från början var tanken att romanen skulle ges ut i maj. Men nyligen flyttades lanseringen fram till slutet av mars - samma månad som verkligheten hann ifatt hennes berättelse. Fast i Jansson version så har fågelviruset valt Gotland som attackpunkt istället för Oskarshamn.
- Jag började skriva synopsis 2004 när jag börja höra rykten om fågelinfluensan. Jag tänkte osökt på min släkt som var hårt drabbad av tbc och på något sätt har pesten alltid kommit och gått i olika skepnader när det har behagat.
Hon stämde träff med en infektionsläkare på Visby lasarett och sedan resonerade de sig fram till vad som skulle hända när det första fallet av fågelinfluensa dök upp. Därifrån spann hon vidare på sitt scenario.
"Främmande fågel" är Anna Janssons sjunde deckarroman och återigen är det polisen Maria Wern som har huvudrollen. Berättelsen tar sin början när en smittad brevduva kommer till Gotland. Brevduveägaren Ruben Nilsson dör, och hans granne, kokerskan Berit Hoas, insjuknar och förs till sjukhus. Hon är ansvarig för maten till 50 barn på ett fotbollsläger och en smittskyddsläkare beslutar att barnen och deras tränare ska sättas i karantän. Ett effektivt motmedel saknas vilket leder till en paniksituation och polisen tillkallas. Till slut stängs hela Gotland för omvärlden med hjälp av militär.
- Jag har kollat upp det och det är precis vad man skulle göra. Man skulle sätta alla de här barnen i karantän. För att man inte ska smitta några andra.
Det låter som ett värsta tänkbara scenario?
- Man måste tillåta sig den här fantasin. Ser vi på tsunamikatastrofen så fattades inte kunskap, resurser eller ens viljan att hjälpa till. Det som fattades var fantasin och den är gratis.
- Vad jag vill få fram är att de stora beredskapsplanerna är bra om de finns i detalj, men det måste också komma från gräsrotsnivå där man tar med personalen på sjukhus.

Anna Jansson arbetar själv som sjuksköterska och i boken tar hon upp dilemmat att jobba med smittade fast man själv riskerar att dö. Hennes mamma var lungsjuksköterska när tbc härjade på Gotland i mitten av förra århundradet och hon gick till jobbet fastän hon kunde bli smittad och till och med dö av tbc.
- Jag frågade mamma vad som fick henne att gå till jobbet fast hon visste att hon kunde dö. Det är inte självklart tycker jag själv. Hon svarade att man är fostrad i kallet att tänka patienten först och sedan sig själv.
- Jag hoppas självklart att jag ska vara jättemodig och jättelojal och gå till jobbet. Men om jag märker att mina arbetskamrater skulle falla döda ner eller om jag skulle dra hem smittan till mina barn, så är det inte självklart.
Du är inte rädd att spä på den oro som finns med din bok, det har ju ännu inte spridits mellan människor?
- De forskare och infektionsläkare som jag pratat med, ser det som en reell risk.
- Den största oron ligger i att man från myndigheterna går ut och säger att det inte finns någon anledning till oro samtidigt som det framkommer uppgifter på att läkare skrivit ut 32 000 förpackningar av tamiflu, fast det inte finns någon anledning till oro.

Skräckfyllt om fågelinfluensan

Författaren Anna Janssons nya deckare "Främmande fågel" kunde inte ha kommit mer rätt i tiden. Den handlar om när fågelinfluensan slår till mot Sverige.