Skönt avspÀnd trio i Loftahammar
AvspÀnd trio. Annelie Lockneman i mitten vid kyrkans flygel. Till vÀnster Marie Dimpker, konsertens sÄngsolist. Och till höger trÀblÄs-gurun Michael Ullgren med sin altblockflöjt i famnen. Han hade tre blockflöjter till med sig. En gammal spillopipa (ja, den heter sÄ pÄ dalmÄl) samt bÄde sopran- och en minimal sopranino-flöjt.
Foto:
KÀnslan efterÄt var den hÀr: sÄ skönt med en timmes musik dÀr allting stÀmde överens i Loftahammars svala kyrkorum utan att en enda ton egentligen var kyrklig!
Jo, Erik Axel Karlfeldts dikt "Jungfru Maria" fanns med som ett sÄngnummer av sopranen Marie Dimpker, utan ackompanjemang.
Men Karlfeldts "Maria" Àr mer en dalmÄlning med en gracila, lilla skönheten liksom svÀvande över Àngarna vid Sjugareby.
Det speciella med Marie Dimpkers sÄng just hÀr var detta: hur finstÀmt och följsamt Àn Annelie Locknemans ackompanjemang pÄ flygeln annars Àn var sÄ trÀdde orden, innehÄllet Àn tydligare fram nÀr hon sjöng a capella.
Programmet i sin helhet vÀxlade mellan sÄng, spel pÄ flygeln och pÄ de fyra blockflöjter om Michael Ullgren hade med sig. För mÄnga i kyrkan var han inte obekant. Marie Dimpker, som under sin operatid i Stockholm ofta samarbetade med Ullgren har redan tidigare lockat hit honom.
I Stockholm Àr han nÄgot sÄ ovanligt för dagens musikskolor som lÀrare med blockflöjter som huvudinstrument. Att han Àven undervisar i andra "blÄsdon" Àr mest en följd av vad som ibland nog felaktigt kallas utveckling.
En del av konserten koncentrerades kring kyrkans berömda orgel. Inslaget jag sÀrskilt vill hÄlla fram Àr HÀndels kantat om den ljuva grönskan, "Nell dolce dellŽoblio". Den Àr en av hans hundratals men en av de finare. Och i det aktuella samspelet mellan den hÀr konsertens tre solister blev den smaklig krydda.
Som solist fick vi ocksÄ möta Michael Ullgren pÄ barocknivÄ genom Georg Philipp Telemanns Fantasia i C-dur för altflöjt. Och som Michael skickligt formulerade pÄ sin altblockflöjt.
Ăven Annelie Lockneman hann med solistinslag. Hennes val var den första av Felix Mendelssohns "Lieder ohne Worte".
En visa utan ord alltsÄ, men inte utan innehÄll. Och som pianist har Annelie just talangen att gestalta tankarna bakom tonerna. FrÄn det lÄgmÀlda till kÀnsloutbrotten.
VÀsterviksbor med mÄnga Är bakom sig hÀr minns sÀkert pianopedagogen Greta Jansson, hon som var stadens kraft inom kammarmusiken pÄ 60-talet. Henne hade Annelie som lÀrare Ären 87-89. Och det var Greta som sÄ lyckat lyfte in Mendelssohn i Annelies unga pianoliv.
Ett solo av Marie Dimpker har jag nĂ€mnt. Ănnu ett vill jag lyfta fram, "En ung flickas morgonbetraktelse" frĂ„n 1840-talet med bĂ„de ord och ton av Adolf Fredrik Lindblad. I Marie Dimpers roll som kantor gĂ„r ju det mesta lugnt till. Men hĂ€r fick vi kĂ€nna av hennes operabakgrund. Marie kunde helt enkelt inte lĂ„ta bli att spela ut "den unga flickans sinnesrörelser".
Snyggt! Precis som konserten rÀtt igenom.
SĂ„ jobbar vi med nyheter