Sköna toner pÄ vÀg till USA
Foto: ANDERS LILJEGREN Levon Chilingirian, Camerata Nordicas konstnÀrlige ledare, var ocksÄ den som ledde söndagskvÀllens konsert i Marieborgskyrkan. Programmet var nÄgot av ett genrep inför den USA-turné som ensemblen ger sig ut pÄ mot slutet av veckan. Den hÀr svenska strÄkensemblen börjar bli kÀnd dÀr. Chilingirian Àr det sedan lÀnge.
Foto:
Programledaren minns jag inte och sörjer det inte heller. Han flaxade med armarna som den sÀmsta amatördirigent. Men programmet var roligt upplagt och gav en vid bild av traditionen bakom orkesterdirigering. Och frÄgan om varför dirigenter behövs.
Plötsligt finns Levon Chilingirian dÀr i rutan med nÄgra av cameraterna bakom sig. Han var programmets exempel pÄ att dirigenter inte alltid Àr nödvÀndiga. Vad de flesta tv-tittare inte visste var att han just bevisat detta, i VÀstervik.
Inom kammarmusik i omfÄnget som Camerata Nordica representerar behövs inget sÀrskilt fÀktande. Det vill sÀga om följande villkor Àr med:
1) En ledare med klar Äsikt om hur musiken ska lÄta och förmÄga att förmedla denna.
2) En ensemble sÄ insatt att alla förstÄr. Och sÄ professionell att mÄlet ligger inom rÀckhÄll.
3) Pengar! Repetitionstider kostar och utan tillrÀcklig tid att arbeta sig fram till mÄlet gÄr det inte. Att Camerata Nordica, med sitt snÄlt tilldelade anslag, lyckas, det kÀnns ibland som ett mirakel!
Söndagens konsert var ett av fyra genrep inför Camerata Nordicas nÀrmaste USA-turné som ensemblen ger sig ivÀg till pÄ torsdag.
Jag rÀknar med att publiken i Virginia, Georgia och Kansas kommer att hÀpna.
MÄnga tror i dag att unga musikförmÄgor bara dras till slagverk och elgitarrer. SÄ stÄr hÀr en grupp yrkesmusikanter med rejÀlt lÄg medelÄlder. Alla Àr högklassiga strÄkartister. För VÀstervikspubliken var Ätminstone ett halvdussin av ansiktena dessutom nya..
Programmet innehöll en del amerikanskt. Samma gÀller USA-resan. Ska dÄ en svensk orkester flyga till USA för att spela amerikanskt?
Kanske Àr det helt rÀtt, detta att tala om att vi vet en hel del till exempel om Alan Hovhaness och Samuel Barber.
Amerikaner, det Àr mÀnniskor som armbÄgar sig fram till resultat, eller hur? Samuel Barber Àr i sÄ fall det minst amerikanska man kan tÀnka sig. LÄgmÀld, hjÀlpsam, blid. Hans musik Àr likadan. Ett pianounderbarn som blev tonsÀttarprofessor innan han fyllt 30! Hans ?Adagio för strÄkar?, som Camerata Nordica spelade hÀr, hör till USA:s mest kÀnda och Àlskade musik.
Hovhaness Àr en annan typ, Àven som kompositör. SÄ Àr ocksÄ hans bakgrund annorlunda med mycket armeniskt i bakgrunden ? liksom Chilingirian. Den armeniska folkmusiktraditionen kom att genomsyra mycket av Hovhaness senare arbeten.
Man sitter dÀr och önskar sig förmÄgan att förstÄ. FörstÄ musiken pÄ sÄ sÀtt att upplevelsen gÄr att översÀtta till ett annat sprÄk, ett sprÄk med ord.
Den ?Konsert för violin och orkester? som Levon Chilingirian nu spelade Àr med sina hymner, arior, pastoraler och vaggsÄnger sÄ full av sagor, berÀttelser att man blir trollbunden, stum. Solistens ton och samspelet solist-ensemble Àr vidunderligt.
Detta var första aktens final. ApplÄderna blev sÄ lÄnga att damerna som vÀntade med kaffet i foajén började undra om det skulle hinna bli nÄgon paus.
Konsertens amerikanska delar var inramade av ett par av musikhistoriens stora temperament, Mendelssohn och Beethoven.
Mendelssohns ?StrÄkkvartett nr 6? brukar kallas ett konstnÀrligt testamente. Hans unga, Àlskade systers död fÀrgsÀtter musiken. KonstnÀrligt utbrott, passar Àn bÀttre som begrepp, tycker jag. StrÄkarna riktigt skÀr igenom systerns orÀttvisa öde Levon Chilingirian formligen injicerar sin intensitet i tolkningen. Han förmÄr i sanning att driva orkestern dit han vill.
Beethovens ?StrÄkkvartett nr 11 i f-moll?, komponerad ett knappt halvsekel före Mendelssohns, har mycket av liknande karaktÀr. I bÄda kan det svÀnga vildsint mellan de mildaste och mest ursinniga kÀnslor.
Beethoven sjĂ€lv gav sin Kvartett namnet ?Serioso?. Ett par av VĂ€stervikskonserternas trognaste besökare, Georg och Ingalill Ăvermyr, stod dĂ€r och kom ihĂ„g. PĂ„ dagen för elva Ă„r sedan spelade Camerata Roman detta underbara ?Serioso? pĂ„ samma plats. Ledaren dĂ„ hette Ervin Schiffer. I ensemblen fanns tre som Ă€ven var med den gĂ„ngen, violinisten Anna Sandri, altviolinisten Ulla Raukola-Karlsson och cellisten Per Nyström. SĂ„ Ă€ven det unga gardet rymmer veteraner.
Allt detta förmÄr alltsÄ denna lilla strÄkensemble att lyfta fram, lyfta upp pÄ. Som sagt: mÄtte amerikanarna hÀpna! SjÀlva gjorde vi nog alla sÄ.
Det nÀmnda tv-programmet talade ocksÄ om hur stillsam en klassisk konsertpublik Àr, jÀmfört med rockens. Vi varken visslar eller skriker. Men stÄr upp och slÄr i hÀnderna, det gör vi.
Till ett extranummer rÀckte det i varje fall. Det blev den urgamla gotlÀndska folkvisan ?Allt under himmelens fÀste?, arrangerad, sades det, av den store norske tonsÀttaren Johan Svendsen. I sÄ fall för minst hundra Är sedan. En vacker, lugnande avslutning blev det.
KONSERT
Plats: Marieborgskyrkan.
Orkester: Camerata Nordica.
Ledare och solist: Levon Chilingirian.
Musik: klassiskt 1800-tal, amerikanskt 1900-tal.
Plats: Marieborgskyrkan.
Orkester: Camerata Nordica.
Ledare och solist: Levon Chilingirian.
Musik: klassiskt 1800-tal, amerikanskt 1900-tal.
SĂ„ jobbar vi med nyheter