Sköna flöjttoner i herrgårdsmiljö
När det Norra Pastoratets musikledare, Aron Nilsson, gick på Musikhögskolan i Stockholm på 90-talet fick han många vänner. Flera av dem har han lite då och då i livet fortsatt att samarbeta med. Det här årets Herrgårdskonsert nr 2, igår kväll på Odensviholm, är ett sympatiskt exempel åt det hållet.
Herrgårdsmusik. Söndagens instrumentala duo på Odensviholms Herrgårdskonsert, den andra i serien, var pianisten Martin Blomquist och flöjtisten Claes Wahlroth, båda från Stockholm.
Foto:
Claes Wahlroths flöjtliv ser lite annorlunda ut. Han har spelat i en rad av Sveriges symfoniorkestrar, Radions bland andra. Och Norrköpings. Så alldeles obekant med Sveriges södra ostkust är han inte, även om han aldrig hört talas om Odensviholm.
Numera betraktar han sig som frilans. Samarbetar ofta med Martin. Just nu så tätt att vi kan vänta oss en CD med de två sent i höst.
Odensviholmsprogrammet inramade de med 1700-talsmusik av Bach. Men för en gångs skull inte någon kyrko-Bach utan fri kammarmusik för de två nämnda instrumenten.
Samspeltheten dem emellan var behaglig. Dessutom äger Claes Wahlroth kraften för en alldeles personlig, fyllig klang i sitt fina instrument. Detta, och den trivsamma stämningen gjorde konserten till en avspänd stund av gemenskap mellan musikanterna och oss lyssnare. Mycket betydde också de tvås sätt att berätta om sin musik.
Paris fick en viktig roll i programmet. En sats ur Benjamin Godards impressionistiska Svit för flöjt och piano. Gabriel Faurés "Sicilienne" ur "Pelléas et Melisande" samt inte minst det sköna mellanspelet "Entracte" mellan andra och tredje akten i Bizets Carmen. Dessa får bli mina illustrationer till Paris-temat.
En hel del 1900-talsmusik hann de också med, t ex Carl Nielsens finstämda "Dimman lättar" ur hans sceniska verk "Moderen" från 1920-talet. En annan dansk, i Sverige mindre känd figur, är flöjtisten och tonsättaren Joachim Andersen. Hans bidrag här, ett litet Scherzo från förra sekelskiftet, var klart konsertens överraskning med sin ton fylld av humor.
Ett stycke som väl knappast någon flöjtkonsert missar, det är Christoph Willibald Glucks "Dans i de saligas ängder" ur hans opera "Orfeus och Eurydike". Detta och den utannonserade finalmusiken, 1700-talsitalienaren Giuseppe Tartinis "A-dursonat för de två aktuella instrumenten blev verkliga smakprov på de två gästartisternas imponerande konst.
Nu på lördag kommer sommarens tredje - och sista -Herrgårdskonsert. Då blir platsen Åkerholm.
Så jobbar vi med nyheter