Något egentligt faktaunderlag har jag inte men tvivlar ändå ej på att julen är vår musiktätaste helg. Bara kyrkomusik då? Nej - men det mesta spelat i kyrkorna.
I våra bygder har det hänt massor. Lokala krafter, hemvändare, nya namn och förmågor. Hur nyfiken man än blir räcker inte tiden till.
Men julaftonens stillsamma julbön i S:ta Maria kapell fick jag vara med om och då lyssna till vår storartade sopran, Sara Andersson. Hon bjöd på fyra traditionsstarka, älskade inslag, t ex av Jean Sibelius och Adolphe Adam, båda med titeln "Julsång".
Sara Andersson, Loftahammarsbon, har just nu en liten mellanperiod i sin karriär. Men snart - det är jag övertygad om - får vi säkert besked om nya lockande uppdrag. Hon är en kraft att räkna med. Hennes skickliga medspelare på orgeln den här gången var Aron Nilsson.
Nu till gårdagskvällens händelse i Gamleby kyrka. Att den unga flöjtisten Elivi Varga uppträder inom vårt norra pastorat är ingen slump, hur bosatt och verksam hon än är i Philadelphia, metropolen mitt mellan New York och Washington.
Hennes mor heter ju Eva Pierrou och är en av norra pastoratets musikledare. Julfirande hemma hos mor Eva hör livet till. Liksom chansen för de två att få spela tillsammans.
Det blev både på julaftonens midnattsmässa i Västra Ed och annandagens musikgudstjänst i Gamleby kyrka.
Någon jättepublik kom inte dit. Bara de, förutom de närboende, som låtit bli att lyssna på alla trafikvarningar.
Programmet blev en ganska speciell upplevelse. När man talar om ädelklassisk musik brukar det mest röra sig om tidigt 1700-tal, som med Johann Sebastian Bach. Men Elivi Varga inledde solo med en egen flöjtversion av en hymn komponerad för nästan 900 år sedan! Det var då den tyska nunnan Hildegard von Bingen var som flitigast med att föra fram nya toner för mässorna.
Programmet bjöd på fler överraskningar, även om Bach även fanns med. Men till det mest oväntade hörde en av Georgiens mest kända och beundrade tonsättare, Otar Taktakishvili.
Han dog för bara drygt 20 år sedan och jag anar att knappast någon i kyrkan vare sig hört talas om honom själv eller hört hans elegant poetiska Aria ur en av hans flöjtsonater.
Men kvällens kraftigaste applåd, den kom efter sista satsen i Francis Poulencs Sonat för flöjt och klaver. Presto giocoso heter satsen. Giocoso betyder något skämtsamt och även lite hetsande på svenska.
Så här ligger det då till. Av de två artisterna krävs en kunskap, en fabulös teknik, ett konstnärligt mod och ett samförstånd i särklass. Det är just detta som lever i Eva och Elivi.
De förstår varann. De vet precis vilka uttryck de vill nå i sin tolkning. Stundens höjdpunkt blev det i sanning!