Skoklosters linneskatt visas

Linnetyger till det dukade bordet och den bäddade sängen har länge varit i en riktig statusvara. På Skokloster slott i Uppland har de olika ägarna kontinuerligt samlat linne till skåpen och i dag finns en stor och välbevarad samling med lin från fyra århundraden.
Just nu håller man som bäst på att förbereda sig inför sommarens stora utställning "Linne för bord och bädd" där stora delar av linnesamlingen ska visas.
Med vita bomullshandskar på händerna rullar Inger Olovsson, intendent för de textila samlingarna, ut en servett från 1600-talet. Hade man inte vetat att det var just en servett hade nog bordsduk legat närmare en gissning, för servetten mäter inte mindre än 70 gånger 90 centimeter och har ett vackert damastvävt mönster taget ur den grekiska mytologin.

- Under 1600-talet var bibliska berättelser eller grekisk mytologi vanliga motiv på linnet, berättar Inger Olovsson.
På just den här servetten är det historien om Orfeus som berättas i bilder. När ljuset faller rätt träder mönstret fram i blanka och matta partier på den enfärgat vita servetten. Damasttekniken gjorde det möjligt att väva otroligt detaljerade mönster och under 1600-talet kom det allra finaste linnet från Flandern och Holland. Det är också därifrån den här servetten härstammar, liksom två enorma dukar från samma tid. Dukarna mäter två gånger nio respektive sju meter och mönstren är hämtade ur de bibliska berättelserna om David och Elias.
Mönstren och motiven på gammalt linne berättar ofta tydligt vilken tid det kommer från. Bibliska och mytologiska motiv är typiska för 1600-talet, liksom jaktscener.
- Blommor verkar ha varit populärt under nästan alla tider, men man kan se på stilen på blommorna från vilken stilepok de kommer, säger Inger Olovsson.

Under 1600-talet var det nytt att varje person fick en egen servett. Tidigare hade man använd så kallade långservetter, eller parservetter, där två eller flera middagsgäster delade samma servett. Under 1600-talet var det dukade bordets utseende otroligt viktigt. Man gjorde pampiga servettbrytningar av de stora servetterna. Ibland krävdes det ändå flera servetter till samma brytning, och det var inte helt ovanligt att man var tvungen att klippa snitt i servetterna för att få brytningen att se ut så som man ville. Bordsduken pressades ofta i dekorativa rutor, och en rutpressad duk har Skokloster faktiskt fått låna in till sommarens utställning.
Under 1700-talet kom damastvävningen till Sverige, och de mest välmeriterade väverierna låg i Flor i Hälsingland och Vadstena i Östergötland. Även från dessa väverier finns linne i förråden på Skokloster.

Det allra mesta linnet i skåpen är från 1800-talet och från Sverige. Under 1800-talet växte sig en ny borgarklass allt större, och även om linne fortfarande var en statusvara, blev det tillgängligt för allt fler. Servettbrytningar kom på modet igen, om än inte lika pompösa som 1600-talets.
- Allt linne på Skokloster har köpts för att användas. Att det ändå är så välbevarat beror på att det skötts väl, och kanske också för att man inte hunnit använda det så mycket, säger Inger Olovsson och visar på en skickligt gjord lagning på en av servetterna.
- Det märks också att man varit rädd om linnet och återanvänt det som man kunnat ta till vara. Dukar som blivit för slitna klipptes i mindre servetter, och det som var för slitet blev dammtrasor.
Utställningen "Linne för bord och bädd" öppnar den 21 maj på Skokloster slott och pågår till och med den 6 november.