Gamleby Folkhögskola låter onekligen lokalt. Georg Övermyr, en av de musikprofiler som öppnade portarna för den här verksamheten, är också ett ankare i vår regions musikliv. Men redan tidigt drog dessa sommarkurser till sig talanger från hela riket.
I år från Boden längst i norr, Arvika i väster, Värmdö så långt österut man kan komma. Och så Lund. Somliga år har även utländska elever fått chansen att delta. Vem som helst blir inte antagen. Kraven är höga och har skärpts under åren.
Från vår egen bygd kom bara en med i år, 21-årige cellisten Henrik Alf. Här har han blivit känd som en äkta begåvning, något som även gett honom möjlighet att få rutin som orkestermusiker, hos Västerviks Symfoniker.
I den ensemblen är medelåldern inte direkt ungdomlig. Att då, som nu i Gamleby, få testa sina krafter mot lika unga ger upplevelser. Men alltså: en enda från vår egen bygd.
Det är inte så att lusten för stråkinstrument är lägre i Västervik än annars i landet. Men de ungas chanser att få spela tillsammans med likasinnade är glesa. Frågan är hur det kommer sig, och vad som blir resultatet inom - ja, låt oss kalla den så - den klassiska musiken. I storstäderna ser det bättre ut. Västerviks läge liknar standard för de flesta småstäder.
Men Västerviks Musikskola då, hur många vill spela violin, viola, violoncell eller kontrabas?
Inte många. Vad som mest lockar är gitarren - senast ville minst två hundra! Grupptrycket är bastant.
Orsakerna är säkert många, medierna inte oskyldiga. Någon regelrätt statistik har jag inte tillgång till. Men att ungdomssidorna domineras av rock och pop står klart, liksom att just ungdomen får det mesta utrymmet av det som finns kvar av kulturmaterial. Frågan är bara om de läser?
Visst händer sådant som gör att intresset för klassisk musik plötsligt växer. Till exempel opera. Malena Ernmans framgång i Melodifestivalen (trots att det inte var ett uns opera hon sjöng) är ett exempel, även om det nog är kortlivat.
Då skulle vi ha varit med för hundra år sen när italienske stjärntenoren Enrico Caruso träffade mitt i prick. Skivor med hans röst satte världsrekord. Ingen klassisk sångare hade någonsin tidigare "överröstat" allt annat musikintresse!
Till sist och apropå finalkonsert med ungdom. I Stadsparken på onsdagskvällen fick många vara med om något extra. Hultsfreds Sommarorkester stod för sommarens sista konsert. Där dirigerade Thomas Åstrand 32 blåsare! Bara två av dem var "pensionärer", alltså över 20. Den yngsta 12.
Som slutpunkt för vårt blåsiga sommarväder blev den här finalkonserten ett utropstecken!