Sjunger vackert - men slarvar lite

Det har gått två och ett halvt år sedan Duffy slog ner som en soulsmällkaramell i musikvärlden. Hon kom i en tid där hon ständigt jämfördes med den mer opolerade Amy Winehouse och den då lite mer mediokra Adele. Alla tre sångerskor med stora röster och tydlig retrokärlek. I dag är det 2010 och Adele har just släppt den fantastiska och hjärtslitande "Someone like you". Vad Amy Winehouse gör är lite mer oklart.Duffy har på sitt andra album valt att jobba med Albert Hammond (pappa till killen i Strokes med samma namn, mest känd för låten "It never rains in southern California"). Därmed har hon lämnat samarbetet med Bernard Butler bakom sig. Den nya parhästen har inte hjälpt Duffy att röra sig så långt ifrån mammas gata. Hon är fortfarande helt insnöad på en soulpop som inte ens har sett 60-talets slut. I stället rör hon sig i en skoldansmiljö där kjolarna är prickiga, skjortorna otroligt välpressade och frisyrerna perfekt upptuperade. Finast är det i gråtballaderna "Don’t forsake me", Endlessly" och i textraden "If they call it heartache, why is the rest of my body aching?" på "Too hurt to dance". Duffy sjunger oklanderligt vackert, men slarvar bort sig lite i discolåtarna. Hon borde alltid sjunga med en eyelinertår rinnande ner för kinden.