Nej, någon roman är det inte, även om förlaget deklarerar boken som sådan på omslaget. Märta Tikkanen har skrivit en biografi om sina morföräldrar Emma Sjödahl och Uno Stadius, som gifte sig 1898 och fick sex barn tillsammans på lika många år. Äldsta dottern Margit är Märta Tikkanens mamma.Äktenskapet var ett sådant där Uno alltid ställde sig själv i första rummet och Emma stod tillbaka för hans och barnen skull. Efter 14 år skiljs makarna, men det är bara de sex första åren de lever tillsammans. Orsaken är Unos kringflackande liv, utan omtanke om sin familj. Emma kompenserar för detta, och är den som ger barnen trygghet.Det kan tyckas som ett klassiskt äktenskapsdrama från äldre tid. Ändå är det intressant läsning om liv som faktiskt är levda. Och Märta Tikkanen har en stor berättartalang, även om det som kommer henne nära, det vet vi.Emma och Uno kommer från högborgerliga familjer som har det gott ställt. Men arvstvister, familjekonflikter, krig och slöseri gör att deras ekonomi oftast är besvärlig. Det är uppenbarligen en stark påfrestning på äktenskapet.En annan är Unos personlighet. Han är 27 och Emma 19 när de träffas och gifter sig. Barn får de direkt, ett om året. Varje barn föds på en ny adress på grund av Unos omöjlighet att hålla fast vid ett jobb. Han är en karismatisk person, uppfylld av sin egen ande, och kräver livsluft för egen del. Emma har att rätta sig efter detta. Uno Stadius är en entusiastisk folkbildare, journalist och författare. Han åker runt och håller föreläsningar i Sverige för att öka folkets bildning, och är en av dem som startar Brunnsviks folkhögskola. Han slåss för den kulturella utbildningen av ungdomarna.Det gör han på många sätt väldigt bra, och det har lämnat spår in i vår tid.Märta Tikkanen utgår ifrån, trots att det blev som det blev, att det var djup och varm kärlek från båda håll från början. Hon har dock aldrig hittat personliga brev mellan makarna, utan drar sina slutsatser utifrån andra familjedokument och vad som lämnats till eftervärlden. Morfar Uno dog när Märta var ett år och hon minns honom inte. Mormor Emma träffade hon desto mer och hade ett nära förhållande till, hon levde tills Märta var 17 år. Men aldrig att hon då tänkte på att fråga mormor om hennes ungdoms kärlek.Boken ger en inblick i ett helt annat liv. Framför allt fylls jag av beundran för denna Emma, för att hon orkade.
