Simpel historia som fungerar som rysare

Titel: Stay alivez
Premiär: 21 juli 2006
Med: Jon Foster, Samaire Armstrong, Sophia Bush med flera
Regi: William Brent Bell
Speltid: 1 tim 26 min
Censur: 15 år
Betyg:För en knapp månad sedan avslutade jag recensionen av "Silent hill" med följande uppmaning: "Sluta göra filmer på datorspel. Nu."
Nu tar jag de orden, marinerar dem grundligt och steker dem lätt. Sedan äter jag upp dem. För "Stay alive" handlar om ett datorspel. Men "Stay alive" är faktiskt rätt så bra.

Visserligen handlar det inte om ett existerande datorspel som görs om till film, som i fallen "Silent hill" eller "Tomb raider". Men en stor del av filmen utspelar sig i och kring ett datorspel.
Kanske är just det den avgörande skillnaden. "Stay alive" har kunnat börja från scratch. Det finns inga nördar som sitter och skriker "så där är det inte i spelet!" i falsett. Man har kunnat skapa en värld utan givet facit, och har sluppit förhålla sig till någonting alls. Filmen har kommit i första hand, inte likheten till ett spel.

Intrigen är enkel: dör du i spelet, dör du i verkligheten. Så för allt i världen: stay alive. Att det vimlar av logiska kullerbyttor och att manuset är rätt stolpigt, gör faktiskt inte så mycket.
Vad som däremot drar ner betyget en aning är skådespeleriet. När Hutch, spelad av Jon Foster, först förlorar sin barndomsvän, sedan sin flickväns bror och till sist sin egen flickvän så märks det knappt att han är ledsen.

Det är skräckfilmshantverket som räddar "Stay alive". Man har med ganska små medel (låt vara att det ibland blir datoraninmeringsöverdos) lyckats göra en rätt simpel historia riktigt krypig. Ta en sådan klassiker som det tomma kontoret, där chefen jobbat över - och i det här fallet spelat det ondskefulla datorspelet. Han är färdig, låser dörren, vänder ryggen till.
Gnissel. Dörren öppnas. Han låser den igen, grundligt, och vänder ryggen till.
Gnissel. Dörren öppnas igen. Och igen. Och igen. Sedan syns en skugga blixtsnabbt ila förbi.
Det behövs så lite.