Sex kvinnor debuterar med lyrik

Wahlström & Widstrands antologi för debutanter, har i år kommit fram till Debut 2004. Tämligen logiskt. Att de sex författarna är kvinnor, tillika lyriker, är inte någon självklarhet.
Förordets författare, Magnus William-Olsson, förtydligar: "De manus vi efter moget övervägande tycker är bäst, är de som kommer med. Att det är flera tusen författare som känner sig kallade, och att endast sex väljs ut, talar också sitt språk."
Poeterna tillåts breda ut sig. Först ut är Elnaz Bagblanian. Hon har tidigare medverkat i tidskriften Kvinnor mot fundamentalism.
Bagblanian skriver en brokig dikt med scener ur vardagen. Återger samtal som utspelas på bussen, sprids av vinden, förklingar i vinden. Som detta tankeutbyte: "...och hon säger jag tycker också att Victoria såg mycket fräschare ut när hon hade gått ner i vikt ja det kanske hon gjorde svarar jag"
Sara Hallström bor för tiden då hennes bidrag skrivs i Antwerpen. Också Hallström skriver en vardagsförankrad poesi. Hittar fram till hudnära bilder av vad som utspelas mellan älskande:
...jag släpper fram dina berusade händer
och viker mig ur dom,
vänder ögonen mot golvet...
De biografiska upplysningarna om Samanthi Kahn begränsas till de fakta som säger att hon är född 1981 i Småland och numera bor i Malmö.
Bidragen spretar. Dialoger och scener blandas med katalogdikter. Den unga flickans upplevda hot är texternas tema:
"...(dunkel, ramsan hörs högre)
Under sängen. Ser inget och ingen, mörker."
Också Sofia Stenström kretsar kring den unga flickans erfarenheter. Upptäckter.
En erotisk underton förnims. Eller skulle någon påstå att samma erotik målas över sidorna med blod: "rosen ett sår..." Och med ordlekarna i olika uppställningar:
"(någon skar upp mig det är jag)" vidare, "...någon skakar upp mig, det är jag"
Ibland känns den klassiska kärlekslyrikens idiom igen. Gammaldags och vek.
Antologins tidstypiska kärleksskildringar, i högsta grad gäller det Johanna Stillmans verser, speglar emellertid samtidens svårhanterliga kärlekslängtan. Krav, upplysning, rättigheter, osminkad vilsenhet:
"...det enda är resterna av ett påstående:
min knytnäve i din hand?"
Johanna Stillman läser fri konst på Ölands konstskola.
Karin Wiklund arbetar med en avhandling om Sonja Åkesson. Av Åkesons poesi finns spår, om man vill leta. Men på det hela taget har Karin Wiklund hittat fram till ett självständigt uttryck, där hon med enkla gester, resonerar sig fram genom tillvarons skiftande terränger.
Jag tycker om dikterna:
"forma en sanning, bära den.
staga upp med tejp, spik, slanor. Jag krossar några
solrosfrön mellan fingrarna."
Jag kan inte uttala mig om huruvida det återfinns framtida etablerade författaren bland årets debutanter. Genren är vansklig och konkurrensen stenhård.