Satir som träffar i mellangärdet

Nu är den äntligen här: uppföljaren på Lena Andersson hyllade debut ?Var det bra så??. Jag kastar mig över boken för jag var nämligen en av dem som älskade ?Var det bra så?? en bok med hög igenkänningsfaktor för 70-talister som jag.
Lena Anderssons prosa är sparsmakad och metaforerna så på pricken att jag drar efter andan. Hon riktar med oerhört enkla och sofistikerade medel all sin styrka i slaget mot mellangärdet. Återigen kippar jag efter andan för få lyckas vara så precisa i sitt angrepp på dagens Sverige.

Fatima är invandrarkvinnan som ska integreras och hennes besök hos rekryteraren som ska ge henne ett jobb är närmast Kafkaartat. Absurditeterna i dialogen växer till en exakt bild av verkligheten som många kan skriva under på. Just så märklig är vår värld och Lena Andersson fångar på pricken tillvarons tröstlösa absurditet.
Fatima får av en slump jobb som vaktmästare i regeringskansliet. Hon inleder ett förhållande med statsministern, men lämnas sedan till sitt eget öde.
Läs Lena Andersson! Det finns inget annat att säga.