Såsom i skymundan

"Utan roller - trots succén. Hon hamnade i kylskåpet". Så skrev en kvällstidning nyligen om Frida Hallgrens karriär efter Oscarsnominerade "Så som i himmelen" 2004.Som tur är verkar kylskåpet välfyllt. Frida suckar och räknar upp de senaste årens roller: Två svenska independentfilmer, danskan Paprika Steens andra film som regissör, "Til døden os skiller", ett par avsnitt av danska tv-serien "Krönikan", ett stort antal teaterroller och inte minst en viktig roll i ett av de märkligaste filmprojekten just nu: den tyska filmatiseringen av Mari Jungstedts svit av Gotlandsdeckare. Fyra tyska tv-filmer ska spelas in med skådespelare från Tyskland och hela Norden (andra svenskar är Sissela Kyle, Anders Ekborg och Lia Boysen) och ett Babels torn av olika språk.- Det är så virrigt. De utspelas på Gotland och alla dokument man ser är på svenska. Vi pratar våra respektive språk med varandra men allt ska dubbas till tyska. I ett av avsnitten hälsar huvudpersonens tyska mamma på och vi ska lära henne svenska. Då slog det helt slint i huvudet.Hur ser det färdiga resultatet ut?- Skitdåligt. (Långt gapskratt). Nä, jag var på en premiär nyligen och just den filmen är inte bra. Det är en annan regissör som gjort de andra, de är mycket bättre.Men det är otäckt bra betalt?
- Ja. Man sliter så hårt som skådespelare. Någon gång ska man få utdelning också.Så det där med att du inte får några roller...
- Det blev helt missförstått. Jag sa i en tv-intervju att jag inte gjort några stora filmroller, men det beror på att de jag blev erbjuden var så lika "Så som i himmelen". Snälla, mesiga feelgoodgrejer. Det var mitt eget val att tacka nej, jag söker "edgiga" roller, sådana som jag alltid gjort på teatern.Man får ändå säga att du syns mindre nu än för tre år sedan. Trivs du bättre eller sämre i dag?
- Bättre. Jag mådde inte alls bra av den där uppmärksamheten. När det blir en sådan ketchupeffekt är det svårt att hålla fötterna på jorden. Jag är en ambitiös kontrollmänniska som vill att alla ska tycka om mig och att allt ska vara rätt. Jag satt och lusläste varenda intervju med mig och ville ändra på allt. Samtidigt som jag var uppe i "Klaga månde Elektra" på Stockholms stadsteater. Jag hade inte tid!- Dessutom blev jag offentlig på ett väldigt speciellt sätt eftersom "Himmelen" betydde så mycket för människor på gatan. Det var fantastiskt - men svårt att ta emot. Jag vill alltid kunna ge något tillbaka i ett samtal, men här kunde jag ofta bara ta emot.I fredags var det så svensk premiär för Frida Hallgrens senaste film, barnproduktionen "Pirret" som handlar om en flygande femåring och klockar in på dryga 50 minuter.- Jag gillade den för att den inte var för charmig och tillgullad. Det är en ganska allvarlig film, som en 70-talsbarnfilm. Den tar barnen på allvar och vågar stanna i en lite obehaglig känsla som gör att man ställer viktiga frågor.- Sedan var det fint att de lät min rollfigur, mamman, vara stressad och ensamstående. Jag var rädd att jag skulle göra henne för arg och sur, speciellt i scenerna med en dagishämtning. Men mina kompisar som har barn i den åldern fattade inte vad jag pratade om, de sa att det var en helt vanlig dag.Just nu spelar Frida Hallgren i "Hedda Gabler" på Stockholms stadsteater. I december ska hon på samma scen göra monologen "Mitt namn är Rachel Corrie" om en amerikansk fredsaktivist. Och så ser hon fram emot att Paprika Steens "Til døden os skiller" visas på Stockholms filmfestival.- Den är en svart, rolig, dansk saga av en typ som vi saknar i Sverige. Som "The big Lebowski" eller "Station agent", filmer som inte handlar om vanliga ämnen som kärlek och mord utan om... vänskap och en matta. - Jag är glad att jag lärt känna Paprika och "Krönikan"-regissören Charlotte Sieling. Båda är skitduktiga, båda är kvinnor som är skådespelare men började regissera i 35-årsåldern.Aha?- Aha.Så när kommer din regidebut?
- Det gäller att hitta rätt manus också. Men jag ska nog bara våga, tror jag.

Såsom i skymundan

Nej, Frida Hallgren sitter inte olycklig och arbetslös efter "Så som i himmelen". Hon jobbar hårdare än någonsin, bland annat med nya barnfilmen "Pirret". - Men jag är definitivt lyckligare nu.