Sanningen om Rödluvan på film

Vad gäller att dra in pengar till de stora filmbolagen är familjen den nye tonåringen. "Hitta Nemo", "Shrek", "Monsters Inc" och "Madagaskar" är bara några exempel ur de senaste årens boom av dollardoftande animerade familjefilmer, och på den svenska biotoppen ligger "Ice age 2" kvar på fjärde plats, elva veckor efter premiären.
"Sanningen om Rödluvan" är bolaget Miramax försök att grabba åt sig en bit av den animerade kakan. Resultatet är en sorts lågbudget-"Shrek" som utspelas i en sagoskog med välkända karaktärer och gott om referenser till andra populärkulturella fenomen.

Framför allt film, förstås. Och då inte minst Kurosawas gamla "Rashomon - Demonernas port" där ett brott återberättas i olika versioner av de inblandade. Varför skulle Rödluvan till mormors stuga? Vem är den mystiske jägaren/skogshuggaren som brakar in på brottsplatsen i exakt rätt tid? Är gamla mormor så oskyldig som hon ser ut? Och är det inte bara fördomsfullt att direkt peka ut vargen?

Det tar en stund innan "Sanningen om Rödluvan" tar sig, och helt klart är att den aldrig når upp till de etablerade studiornas explosiva kreativitet, detaljrikedom och fläckfria finish. Men visst har du kul ändå; det vilar en skön, tillbakalutad coolhet över hela produktionen. Ett par av karaktärerna - vargen, grodpolisen, en hyperspeedad ekorre - kommer du att minnas långt efter att sengångarna i "Ice age" sengångat bort i filmglömska. På slutet krattas för en uppföljare. Jag tänker se den.