Sanna återkommer alltid till visorna
Vart man än vänder sig så har man alltid rumpan bak. Så beskriver Sanna Carlstedt sitt förhållande till visan. - Vad jag än gör så återkommer jag alltid till visan.
En grabbmagnet? Nej, Sanna Carlstedt anser att gitarren är bra för så mycket annat. Som att lära sig matematik. I kväll uppträder hon på Visfestivalen.Arkivbild
Foto:
- Jag började plocka burkar för att ha råd med pianolektionerna, säger Sanna Carlstedt på telefon från en stimmig uteservering i barndomsstaden Katrineholm.
Sen kom punken och med den mohikanfrisyren. Men som Sanna säger "växer håret alltid ut", och den musikaliska irrfärden fortsatte.
På musikgymnasiet i Norrköping introducerades hon för folkmusiken och avantgardistiska kompositörer. Därefter följde ett par år med framträdanden i musikaler och som showartist i Linköping, Norrköping och slutligen på Nalen i Stockholm. Dessutom har hon pluggat till dramalärare och spelat huvudrollen i långfilmen 6 points.
Men som sagt, vart man än vänder sig har man alltid rumpan bak.
Och rumpan är i det här fallet visan.
Det sägs att gitarren är en brudmagnet. Sanna Carlstedt menar att den är så mycket mer.
- Man blir en bättre matematiker av att spela gitarr, av att räkna takter.
Hon har även haft nytta av gitarren när hon extraknäckt som vårdbiträde inom äldrevården.
- Patienterna är ofta oroliga eftersom de är dementa. När man ska sätta i katetern brukar jag sitta bredvid och spela Stilla natt. Alla kan den sången, och när de hör den blir de lugna och det är bara att sätta i katetern.
I dag jobbar hon som musiklärare i Stockholm och ägnar sig åt att skriva låtar. Hon har än så länge spelat in en demo, som visserligen var tänkt som en skiva, men hennes mentorer rådde henne att ta det lugnt, att hitta sin publik först. Dessutom är Sanna Carlstedt noggrann med att hitta ett skivkontrakt som passar henne; ett kontrakt som tillåter henne att fortsätta göra gratisspelningar.
- Vi har en tradition att ha en julkonsert för tanter och gubbar i Katrineholm. Vården har knappt några pengar och det första man drar in på är musiken.
Hennes förra framträdande på Visfestivalen för tre år sen minns hon med skräckblandad förtjusning.
- Jag höll på att skita på mig. Jag hade aldrig varit så nervös. Det var det värsta jag gjort och det bästa jag gjort. Jag tappade rösten i andra låten och fick be publiken om vatten, jag hoppades att det kanske skulle vara sprit i flaskan så att jag skulle bli lugnare.
I kväll uppträder hon förmodligen mol allena. Hennes basist sitter nämligen fast i Tyskland. Låtlistan kommer uteslutande att bestå av egna kompositioner, ganska ofta med ekivoka texter.
- Det ses med inte helt oblida ögon av valda delar av släkten. Det har nog att göra med den där klyschan, att om en kvinna fiser luktar det ros. Det gör det inte kan jag berätta.
Så jobbar vi med nyheter