Sång med verklig dragkraft

Inte vet jag hur många som kom till Marieborgskyrkan på söndagskvällen för att lyssna på Tjust Gospel. Och visste jag, skulle jag ändå inte våga skriva siffran. Det var säkert många många fler än normalt tillåtet i en sal som den. Finns det någon någon musikform idag med sådan dragkraft på många generationer som gospel?!
Därför ändrar jag mitt ord "lyssna" i första meningen till något i stil med "leva med, kasta sig in i". För sångarna är det självklart så. Men visst känns det på samma sätt för publiken? Gospel betyder evangelium. Men inte tror jag att man måste vara strängt trogen för att hänga med i det andliga tryck som gospeln skapar. Lusten att få sjunga ut, att flyga upp på tonernas vingar, den verkar vara lika stark för vem som än hamnar i en gospelkör.

Om jag förstod rätt var söndagskonserten Tjust Gospels tredje riktiga från starten. Är det så kommenterar jag gärna upplevelsen i Marieborgskyrkan med en glad suck: då har de hunnit långt!
Vad jag däremot undrar över är detta. Varför är den manliga andelen sångare så låg? Ungeför sextio röster tog plats i Mariborgskyrkans kor. Sex var män, alltså 10 procent totalt. Om detta var tillfälligt eller en trend över hela gospelsverige, det vet jag inte. Men nog vore det nyttigt att veta mer. Även i vanliga kyrkokörer dominerar damerna. Men inte så som här.

Ett drygt dussin, både ur den allmänna gospelrepertoaren - som "Down by the river side" - och mer udda nummer hann kören med. Solisterna var också många. Här är några som jag kunde notera namnen på: Lena Strömbäck (mera känd från nyårsrevyerna), Ylva Zanton, Anette Pettersson, Hans Johansson (som dessutom var konserten konferencier. Den personliga utstrålningen är det fritt fram för.

En alert komptrio var också med i bilden: pianisten Kent Erlandsson, basisten Peteer Salminen och Nisse Bülow med sina trummor och andra slagverk.
Två solister glömde jag förresten, Maja Salminen och Marina Johansson. De är de två som leder körens arbete, med stark vilja att höja resultaten än mer.
Marina Johansson är ju ett bekant namn som kantor i Västerviks församling. Men just nu är hon tjänstledig för att komma vidare på sin kyrkomusikaliska utbildning.

Att ändå försöka sno fram tid för gospelsången, det är en hjärtefråga för henne. Det förstår man när man lyssnar på hennes planer. Och än mer när man ser henne leda kören. Både hon och Maja Salminen kan gospeln. Och att deras hängivenhet ger resultat, det höll nog hela publiken med om.

Sång med verklig dragkraft - gospeln!