Sanden som symbol

Poeten Tuija Nieminen Kristofersson apterar två nyskriva diktsamlingar till den tidigare publicerade Någon gång regn i Ngorongoro. Dessa två är Spättan och stjärnan och Lammbilder. Under titeln Trilogi publiceras samlingarna i en gemensam volym. Företaget är skickligt arrangerat och ger många inblickar i författarens värld som under ytan av till synes nyckfulla exposéer visar sig bäras upp av en struktur som rör både existentiella som etiska frågor.
I en av kyrkans böner vid gudstjänstens inledning heter det "Nu är Guds tid" Nieminen Kristofersson avslutar trilogin med en liknande apostrofering: "Nu är sandens tid" Och som om det inte framgår förrän i slutet av boken, så är det sand överallt i dikterna. Havsbottens sand, öknarnas, de danska klitternas sand, Afrikas sand, sand som blåser in bland böckerna, lägger sig på hyllorna inomhus, som knastrar när brödet tuggas.

Det kan låta hädiskt, men sanden ersätter Gud, eller är en symbol för Gud. Sanden som bygger upp världar, som är grunden i den tillvaro vi lever. Om vi så är flundror på havsbotten, glassätande barn på Bornholm, afrikaner eller byggnadsarbetare som blandar cement. I detta bottenperspektiv, detta uppbyggnadsperspektiv möter åter Gud, men inte i kostsamma biskopslöner eller ornat. Det nederstas Gud, den högste som blandar sig in i brödet vi äter, som nöter bokbladen, bryter ner och bygger nytt. I motsats till sanden som symbol omnämns stjärnan.
Men det är inte heller här trons symbol långt ute i rymderna som uppmärksammas. Stjärnan är sjöstjärnan som tillsammans med fiskarna kravlar över bottensanden. Samtidigt som det går att vandra med tankarna på vägar likt dessa nu markerade bildar dikterna, var och en för sig, men också tillsammans, en underbart fin sammanställning av landskap befolkade av människor där sanden dominerar miljöskildringarna och där fiskarna och stjärnorna samtalar med varandra. Hur märkligt det än kan låta så är Trilogi en socialantropologisk berättelse i lyrisk form där teologin möter naturlyriken. Samtidigt som poeten skriver mystifierande och gränsöverskridande dikt.