Samtida porträtt från 50-talet
En ung Max von Sydow av i dag. En gammal och arg Naima Wifstrand som förebådar både queerteori och kvinnlig självständighet. På Nationalmuseum stiger Georg Oddners femtiotalsporträtt fram som påfallande samtida.
Anita Ekberg tillbaka i Malmö efter att hon blivit filmstjärna. Oddner tog bilder av henne både före och efter genombrottet. När hon besökte Sverige i höstas ringde hon sin gamle fotograf och vän. De talade i en timme. Det var första gången på femtio år. Foto: Georg Oddner
Foto:
Femtiotalsbilderna av Bibi Andersson, Ingrid Thulin och Anita Ekberg visar vackra skådespelare så som vi inte är vana att se dem. Filmvetaren Maaret Koskinen menar att Oddner till och med förfulade den ändå undersköna Ingrid Thulin, att han i sin bild framhäver knappt existerande rynkor och ojämnheter redan innan Ingmar Bergman skulle göra detsamma, fast ännu tydligare, i filmer som "Nattvardsgästerna" och "Tystnaden".
"Hrm", säger Georg Oddner, när han via telefon hemma i Malmö konfronteras med påståenden om vad som gör hans bilder originella.
- När jag fotograferar försöker jag undvika att tänka för tydligt i ord. Istället följer jag intuitionen. Det visuella språket måste stå fritt från ordens fångstredskap, annars illustrerar man bara.
- Däremot tycker jag om att vara tillsammans med mina bilder, i ett mörkrum till exempel. Då får de tala till mig, då hoppas jag att de öppnar för nya ord som jag inte tänkt förr.
Georg Oddners femtiotalsporträtt känns påfallande samtida. Flera av ateljéporträtten av skådespelarna från Bergmans uppsättning av "Peer Gynt" på 50-talet i Malmö, kunde vara tagna i dag. Max von Sydow, med ring i örat och bohemschal runt halsen, skulle kunna gå för en medveten konsthögskoleelev, sedd i Stockholms tunnelbana, som utställningskommissarie Eva-Lena Karlsson uttrycker det.
Bilden av Neima Wifstrand (redan på 50-talet en skådespelarlegend, fru Borg i "Smultronstället" till exempel) är en sann klassiker. Ett porträtt av en självmedveten gammal kvinna, i fluga och med krokig cigarett i mungipan som här fått undertiteln "emancipationen".
Oddner hade blivit ombedd att dokumentera uppsättningen av "Peer Gynt" under den Bergmanska guldåldern på 50-talet i Malmö, en tid då samma unga ensemble gjorde fantastiska teateruppsättningar på vintrarna och filmhistoria under somrarna. Oddner, som inte vill bli regisserad av denne bestämde Bergman, hade först tackat nej.
- Det utvecklades ingen vänskap mellan oss, men han var alltid mycket vänlig. Han begrep inte vad jag ville göra, jag gjorde stillbilder, han gjorde film. I film sysslar man med tidsförloppet, i bild med ett statiskt ögonblick som förhoppningsvis är laddat med det som komma skall, det som varit och det som är nu. Det är en gåta varför vissa ögonblick blir så levande fast de är absolut stillastående.Fotnot: "Nordstjärnor. Georg Oddners porträtt av kända svenskar" visas till och med 9 april 2007.
Så jobbar vi med nyheter