Samtalsämnen runt trettio
Det spelar i alla fall ingen roll vilken sorts sammankomst det rör sig om, om det bara finns en kvinna, fast helst åtminstone två (runt trettio), som fött barn så kommer samtalsämnet upp: förlossning. I ärlighetens namn kan det handla om graviditet och amning också.
Detta är scenariot: Jag är uppklädd, sugen på fest, håret är okej (det går inte att bli nöjd), glitter på ögonlocken och ja, jag är sprallig och glad. Så vi har förfest, eller så är det möjligen en middag, och pratar. Och det alla tjejer runt trettio förutsätts vara mest intresserade av är just detta med småbarn.
"Jag bara äääälskar att vara gravid," säger tjejen med pippilotterna mittemot mig. Hon har två barn, det senaste föddes bara för några månader sedan.
- Den där sista delen av förlossningen när de kommer ut är så underbar! Jag skulle kunna göra det jämt!
För min del är det bara att nicka. Det är mig hon pratar med och de andra som sitter intill är medelålders män - och de förutsätts inte på samma sätt som jag vara intresserade. För jag är ju runt trettio och tjej, så det är mig hon glittrar emot när hon pratar om förlossningen. Men jag har ingenting att tillägga. Jag har aldrig varit gravid. Har inga direkta planer på det heller.
Nej, det är inte alls så att jag tycker illa om barn. Jag äääälskar att leka.
Just nu ynglar alla mina kompisar av sig som bara den. Så de pratar småbarn, blöjor, amning, husköp, giftermål och Fan och hans moster. Och så förlossning, förstås. Och så skaffar de massor av nya kompisar som är i samma situation som de kan diskutera allt det här med. Jag kan tycka att de borde vara nöjda då och ägna sig åt andra samtalsämnen med mig.
För jag tycker att det är ganska roligt att ha något att komma med i ett samtal. Men en del hör liksom inte när jag desperat försöker ta upp ett annat ämne. Det kan handla om aktuella händelser i världen, lokalt eller i mitt liv (Men hallå! Är någon intresserad av hur jag flyger och far?! Egentligen? Nä.). Eller om sådant som ganska många tjejer kan tänkas vara intresserade av: mat, relationer, shopping, träning, värdelöst vetande om ditt och datt.
Men svaret jag får är:
- Å, mitt barn är så sött/stod upp med stöd/har fått en tand/äter potatispuré. Oj! Nu är det dags att byta blöja igen!"
Det finns förstås undantag. En del småbarnsföräldrar kan prata om annat. Och kanske är det samma syndrom som när människor som arbetar på samma ställe går ut och tar en öl: de pratar om minsta gemensamma nämnaren, det vill säga jobbet. Och eftersom jag åtminstone ser ut som en tjej i fertil ålder som borde höra den biologiska klockans tickande så ser jag ju ut som en som är som andra tjejer runt trettio, det vill säga intresserad av förlossning.
Hur som helst är det skönt att ha en bundsförvant som inte heller har småbarn. Då kan vi sitta och himla med ögonen och vara varandras stöd såsom varandes så udda existenser som tjejer runt trettio utan barn eller andra ordnade förhållanden. Fast på festen där jag träffade pippilottjejen var jag helt ensam. Min bundsförvant var magsjuk och låg hemma på soffan. På mitt desperata sms om att jag saknade henne svarade hon "Stackare! Det låter precis som möhippan!" (Ja, den var likadan: amning, förlossning, graviditet och saker vi inte vill veta om hur det är efter förlossningen.)
Fast kanske är det mig det är fel på eftersom min mentala ålder som vägrar att överskrida 24? Eller så är det jag som lider av runt-trettio-syndromet och vägrar bli småbarnsförälder.
P.S
Fram och med nu gör Nöjet sommaruppehåll fram till augusti.
Nöjeskrönika
Så jobbar vi med nyheter