Sammanhangen är obegripliga

Omslaget till Johannes Heldéns andra diktsamling, En maskin av ljus, föreställer ett gammaldags bibliotek. Ett sådant bibliotek som var vanligt förr, men inte alltför länge sedan. Stadsbibliotek kunde se ut så här så sent som ett stycke in på sextitalet. Böcker i travar överallt, och lådor med kartotekskort.
Brungrått, som kommunbiblioteket självt, är också omslagets färgskala.
Men så sker något. Antingen faller boksidorna från ovan ner över rummet, eller också frigör sig arken ur böckerna och börjar virvla likt en tromb upp, ut över rummet. Antingen ska kosmos ordnas som i en skapelsemorgon, eller så utspelas det omvända, att ordning övergår i kaos. Gamla kunskaper slits ur skrifterna och förvandlas till ett slags universellt tabula rasa; oskrivna blad.

Så mycket mer går inte att läsa ut av diktsamlingen. För när de sextiotre sidorna bläddras fram inne i samlingen möter textarrangemang efter textarrangemang, det ena inte likt det andra, mer än i ett avseende. Sammanhangen är och förblir obegripliga.
Av samma anledning citeras inga texter i denna anmälan. Jo, kanske likafullt. På ett ställe läser vi:
musiken (dånar) över floden
vi borde passerat pachitea nu DET HAR VI IN-TE GJO-ORT
enligt kartan så har vi det JAG LITAR INTE PÅ KARTOR
hur kan ni vara så säker
Så ungefär, och kanske ligger det mer i raderna än ett snabbt scannande avslöjar?

Skulle företaget av den anledningen vara meningslöst; lappri?
Frågan är felställd! Denna typ av lyrik låter sig inte tolkas genom att en annan text redogör för vad som är meningen med det hela genom en omskrivning. Texten är sitt eget uttryck.
Och vad mer? Det verkar som om författare och förlag i genren, som kan kallas konstruktivism eller bilddikt, allt mer söker sig till denna poetiska stil. Flera diktsamlingar som på liknande sätt arrangerar ord över boksidorna i mer eller mindre estetiskt laddade kompositioner har publicerats den senaste tiden i vårt land.

Och om frågan vad företagen går ut på är felställd, medför detta också att den läsare som ger sig tid att penetrera dikterna antagligen på förhand attraheras av tilltaget. Som med somligt inom den moderna konsten eller konstmusiken. De avancerade gestaltningarna kräver en avancerad publik.
Synd vore det om detta konstaterande stannade vid just ett konstaterande. Vår nyfikenhet borde inte vika av vid gränsen in mot det nya och svårfångade. Att erövra nya domäner i tillvaron är en av samma tillvaros utmaningar.