Samlade skatter till eftervärlden
Anders Rehnström drivs av själva jakten efter Pez-rariteter, Anita Gandå letar tuggummin från hela världen. Vad väcker samlaren i oss? Och vilka bilder ger det samlade till eftervärlden? Frågorna väcks på Nordiska museet.
Vuxensamling. Anders Rehnström började samla Pez-figurer i vuxen ålder. Han samlar figurer med olika huvuden. Riktigt inbitna samlare sparar även på varje huvud med stammar i olika färger.
Foto:
Nu är han fast.
- Jag tror det har att göra med själva jakten, varje gång jag går förbi en godisaffär ser jag efter om de har något nytt. En helt komplett samling skulle vara ödesdigert.
I hemmet har Anders Rehnström de finaste dyrgriparna i ett vitrinskåp. Sonen ruskar på det när han är arg.
Under hela året visas ett urval av hans 900 Pez-figurer på Nordiska museets utställning "Storsamlaren" tillsammans med föremål från 62 andra privatsamlare.
Nostalgin går igen i citruspressar, leksaksbilar, svenska tvålar och handskrivna sekelskiftesmenyer från Grand hotell. En före detta utrikesminister har lånat ut några av sina vackra förstoringsglas, Jorma Toivonen sin samling av erotica-prylar och Kjell Abramson ett gäng pinnar som båtmålare blandat färg med.
Vackra, roliga saker, men också ett tävlande eller ett sätt att skapa en kontrollerbar värld av puderdosor eller äggkoppar i porslin? En rundvandring väcker frågor om samlandets psykologi i en alltmer prylgalen värld. Vad skulle Freud ha sagt?
Nordiska museet fyller hundra år och den verkliga storsamlaren är annars museet självt vars magasin rymmer mer än 1,5 miljoner föremål och en enorm mängd kulturhistoriska fotografier. Om museets gigantiska samlingar handlar också en utställning i höst. I dag ifrågasätter forskarna ständigt hur museerna samlar, framhåller intendenten Johan Knutsson.
Dagens bild av 1800-talet bottnar i stora delar i just museisamlingar. Vid filminspelningar är de en viktig källa vilket förmodligen långt i från alltid slår rätt. I historiebok efter historiebok återkommer samma möbel eftersom just denna finns bevarad, påpekar Johan Knutsson.
- Fanns det inget annat, kan man undra?
Under efterkrigstiden var personalen på Nordiska fixerad vid att få in så många exemplar som möjligt av ett särskilt föremål. Rånjärn, ostformar, mangelbräden och plogar finns från Sveriges alla landsändar.
- När man kommer in i magasinen i dag kan man bli helt förstummad av långa rader av exempelvis selbågar.
Här finns också en samling jeans, komplett under en viss tidsperiod, men sedan slutade just den intendenten och just det projektet.
I dag samlar Nordiska museet långt mer information om de förhållandevis färre prylar man pressar in i magasinen, men anstränger sig också för att bevara miljöer som tidigare negligerats. Personalen har exempelvis köpt in en hemlös kvinnas tält, hennes slitna väska och tömda plastförpackning av potatissallad.
Dessa föremål nämns också i boken "Svåra saker" från i fjol där svenska museer lyfter fram föremål som vittnar om det mindre angenäma livet, så som lobotomiborren på Mentalvårdsmuseet i Säter.
- Vår bild är väldigt styrd av det som råkat bli kvar till eftervärlden. Någonstans är det lite nyttigt att tänka på det.
Nordiska museet hundra år
Nordiska museets byggnad på Djurgården fyller hundra i år vilket bland annat uppmärksammans med tre utställningar om samlingar.
I "Storsamlaren" deltar privatsamlare från hela landet. Männen är något fler än kvinnorna. Alla har själva anmält sig till utställningen som visas den 26 januari till den 13 januari 2008.
I höst öppnar även "Lillsamlaren" med barns samlingar samt "Megasamlaren" som ska handla om Nordiska museets egna gigantiska magasin.
I "Storsamlaren" deltar privatsamlare från hela landet. Männen är något fler än kvinnorna. Alla har själva anmält sig till utställningen som visas den 26 januari till den 13 januari 2008.
I höst öppnar även "Lillsamlaren" med barns samlingar samt "Megasamlaren" som ska handla om Nordiska museets egna gigantiska magasin.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!