Nytt år. Igen. Det stämmer nog att tiden går snabbare när man blir äldre - nåja, förefaller att gå snabbare i alla fall. Ska det verkligen vara nödvändigt att fira nyår vareviga år? Så känner jag när jag i skrivande stund motvilligt tvingas inse och acceptera att denna "årets höjdpunkt", själva finalen, denna "festernas fest" är i antågande. Igen. Min aversion gentemot nyårshögtiden är ingen ny företeelse. Samma känsla av olust infinner sig varje år under årets sista skälvande dagar. Same procedure every year.Varifrån denna olust kommer har jag lite svårt att reda ut. En förklaring kan förstås vara en medfödd förmåga till melankoliskt grubbleri över sådant som sakers tillstånd och tidens gång. En förmåga som träder fram och blir extra tydlig den här tiden på året. Dessutom infinner sig en vilja att summera det gångna året på något vis. Därmed måste man konfronteras med den föga konstruktiva och eviga frågan: Vad har jag egentligen åstadkommit? Hur många fall över samma fördömda tigerhuvud blev det? Och så kommer följdfrågan som ger fjärilar i magen: Vad kan framtiden ha i sitt sköte månde? Hur ska jag undvika att snubbla igen? Ytterligare en förklaring till olusten står säkert att finna i den hets som nästan alltid föregår den här högtiden. December som är en kall men ändå så varm och mysig tid innehåller samtidigt mycket stress. När klockan slår tolv på nyårsafton har jag allt som oftast en känsla av att på något vis snubbla in över målsnöret med andan i halsen och blodsmak i munnen. Alltid lika osmidigt oförberedd, same procedure... Naglarna hann inte fixas, håret hann inte sättas upp och klänningen inte strykas... Till råga på allt detta - det sentimentala tillståndet! Det gångna årets sista och det nya årets första dag förtjänar väl bättre?Nej! Dags att ta ett stort kliv över tigerhuvudet! Och sedan komma ihåg det nästa år när jag passerar det. 2009 börjar riktigt lovande för min del med en efterlängtad ledighet. Så i dag, den 2 januari 2009, pustar jag ut med en lång, härlig sovmorgon, en spännande julklappsbok, några trösterika och välbekanta kärlekskomedier på dvd, en pizza och cd-spelaren laddad med Frida Hyvönen, och en känsla av tillförsikt inför sakers tillstånd och tidens gång. Beginning of a new procedure...Gott nytt år och se upp för tigerhuvudet!
