Erik Linklaters "Det blåser på månen", Enid Blytons Fem-böcker eller Maurice Sendaks "Till vildingarnas land". Några pärlor är man glad över att själv ha fått avnjuta som kotte vid granen med sorglöst knäckklibbiga händer och tänder. Andra böcker kan väcka lätt avund när man hör vänners entusiastiska berättelser.
Själv har man upptäckt titlarna för sent i livet även för att ge dem till sina egna ungar eller till vänners eller släktingars barn innan de oåterkalleligt gått vidare till vuxenlitteraturens hyllor eller till "World of warcraft".
De senaste åren har utgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige varit rekordstor. Men det nya är långt ifrån alltid det bästa, många gamla titlar kommer också i nytryck, däribland en 1970-talsklassiker som "Hus är gott, sa Oskar" av Larserik Eriksson. Bilderboken om Oskar som vägrar mat, men frossar i tegelstenar, är en given present från dagens småbarnsföräldrar som en gång läste sönder sina egna exemplar.
För roligt är förstås att få pracka på de egna stora stora läs- och bildupplevelserna. Lika kul är att som vuxen få läsa högt och ta igen allt det man missat. Nu finns chansen att enkelt ta igen alla titlar av Maria Gripe eller Barbro Lindgren som varit omistliga barnläsupplevelser för så många andra.
Allt detta kan sluta i sorg och bedrövelse. Bara för att du gillar "Det blåser på månen" behöver detta mästerverk inte nödvändigtvis förtrolla din unge. Men det är smällar man får ta.