Sagor med knorr

Hon är bra Kate Atkinson, riktigt bra. Med sin debut I museets dolda vrår vann hon många läsare. Och även om hennes uppföljande romaner inte lät tala om sig på samma sätt måste jag säga att hennes teknik med berättelser i lager på lager och historier där dikt och verklighet gick hand i hand verkligen fångade mig.
Här får vi lära känna Kate Atkinson i kortare form och det är spännande. Precis som i de tidigare romanerna kan vardagliga situationer vända till något helt nytt.
För läsaren är det ett sökande efter vilka ramar som gäller för den verklighet som skildras. En helt vanlig shoppingtur visar sig ske under något som måste vara ett undantagstillstånd, antingen till följd av krig eller naturkatastrof - eller båda. En katt flyttar in och tar herraväldet över sin värdinnas liv på ett helt oväntat sätt. Och anledningen till att en pojke helst vill vara en fisk finns att söka under ytan.
Berättelserna i sig är fängslande och jag slukar i princip hela boken på några timmars resa. Det som ger Inte hela världen ett ännu större läsvärde är att personerna i de olika berättelserna är knutna till varandra på shortcuts-vis.
Jag kommer på mig själv efter ett tag med att önska att jag hade gjort någon form av relationsträd för att hålla rätt på allihop. För hur var det nu med systrarna Zane, fiskpojkens mamma och hennes pojkvän? Vem var det som hade haft ihop det med vem? Eller bara passerat förbi i utkanten av den andres liv?
Strålande på det hela taget och väntan på vändningen i varje historia får mig att vända bladen ännu snabbare.