Saffran i Sommarparken

När blir tillfällen, möten traditioner? Efter tio gånger, tio år? Redan andra året?
Om det senare gäller så träffades totebo- och yxeredsborna plus flera andra gladingar traditionsenligt i lördags vid Frisksportarstugan. Den ser verkligen trivsamt välskött ut i dag. Och parken omkring är en oas. Över sextio kom för att njuta.
Njutningen var av flera slag. Rilesea, den underfundiga trion skulle spela. Durspel var också utlovat. Liksom minsann Mat!

Rilesea behöver vi inte skriva så mycket om, det har vi gjort många gånger redan. Inte minst om deras sommarrepertoar som dansar kring blomsterängar, skärgårdsvikar, blåa vidder, fladdrande segel, ofta i händerna på Taube.
Där sitter Leif Johansson och stöder de två blåsarna med sitt trygga dragspelande. Sven-Erik Andersson drillar piggt på klarinetten och Richard Samuelsson bevisar än en gång vilken härlig ton han får ut av sin altsax.
Alla tre bor i Ankarsrum. Det enda ledsna i sammanhanget är ju att Richard lämnar bygden direkt efter sommaren. Det är dags för lumpen, och han har biljett till Stockholm, lyckligt antagen i Arméns Trumkår och Underhållningsband.

Underhållningsband?! Visst kan det få en att undra över vad Försvaret sysslar med i dag. Men för Richard ser det lovande ut. Förutom altsax blir hans instrument trumflöjt. Utanför det militära är nog instrumentet okänt. Mest liknar det en blockflöjt för den har bara hål, inga klaffar. Men man håller den som en tvärflöjt! Ska man hitta något om bakgrunden får man slå upp begreppet schweizerpipa i något stort musiklexikon.
Framåt kvällen packade Jessica Thunebäck och Sune Håkansson upp sina durspel och spred ut sin speciella glädje. Men det finns något annat jag inte kan låta bli att på något sätt recensera. Eller i varje fall beskriva. Det är den sydfranska potatissoppa som Evy Åberg och Kjell Hallenquist bjöd på.

Hur mycket av det och det som ska ingå får var och en smaka sig fram till. Men börja med att koka potatis och fänkål i hönsbuljong. Och låt det koka länge. Sätt till tomatpuré när det närmar sig färdigkokt. Och saffran! Samt allra sist några klickar crème fraiche. Den som vill kan spetsa den guldskimrande soppan med aioli, alltså den urprovensalska såsen av pressad vitlök, äggula och olivolja.
Och den som inte orkar göra något alls av receptet får vänta till nästa sommar på samma ställe! Men att de två kockarna hittar på något nytt till dess är naturligtvis en risk. Totebo och Yxereds Samhällsförening stoppar inga goda idéer.