Ryskt så det sprakade
En så plötsligt uppkommen konsert som den i tisdags kväll i Vissamlingarna i Västervik, det kan jag inte erinra mig. Så här gick det till.
Ryskt. Det händer ibland att den ryska vissångerskan Tatiana Serova kommer på Västerviksbesök, för här trivs hon särskilt väl. Som tack bjöd hon på en konsert på tisdagskvällen i Vissamlingarna.
Foto:
I måndagens Kulturkalender här i tidningen kom ett par rader in om evenemanget, men inte hur dags, precis som reglerna är utformade. Ändå kom det så många till Vissamlingarna att bara någon enstaka stol stod tom när det blev konsertdags.
Tatiana Serova har ett rikt och intensivt sångarliv bakom sig. Hon bor i Sankt Petersburg, ibland i New York, men längtar alltid till Sverige och inte minst våra trakter som hon kallar paradiset. Får man då chansen att komma hit tackar man gärna genom att sjunga.
Hennes repertoar verkar outtömlig. Ryska folksånger är huvudspåret. Längs den rälsen stannade hon till inför alla årstider, alla väder, alla ryska floder. Förutom att hon dessutom tittade många ryska profiler i ansiktet. De flesta sångtitlarna har jag mest sett i ryska bokstäver, och de var ju lite knepiga att få in i den här texten. Men det handlar om verkliga visskatter som vi sällan får uppleva här.
Ett par zigenska romanser hann hon också med. Och på begäran en amerikansk. Men förutom det ryska - där hon verkligen är hemma och får till det - tog hon steget till de sånger hon säger att hon älskar mest, Edith Piafs örhängen. Frågan är om kärleken är besvarad. Inlevelsen finns där, men det franska skorrar en smula falskt, ungefär som hennes gitarr.
Tatiana Serova är en enastående personlighet genom att hon både är fascinerande och påfrestande. Flera av Visskolans elever satt där och lyssnade, bland andra de som ska sjunga i samma lokal den tisdag som kommer. Den här tisdagskvällen blev nog en av de märkligare lektionerna under deras år på Visskolan.
Så jobbar vi med nyheter